Kari talar en lättförståelig norska.

/Kerstin

/Kerstin

Önskar
Kerstin och Dan

/Kerstin & Dan

Det skulle inte vara någon konst för USA att starta ett inbördeskrig i Sverige om man ansåg sig ha något att vinna på det. USA har ett idiotsäkert koncept, samt resurser för att åstadkomma sådana, som förspel för amerikanskt ingripande och maktövertagande.

1) Se till att ha ett antal grupper i landet ifråga, s.k. NGO:er eller ”demokratikämpande grupper”, som betalas av USA. Baktala regeringen i landet i media runtom i Västvärlden.

2) Uppmuntra eller beordra dessa grupper (i varje land finns okritiska och okunniga missnöjda att utnyttja) att organisera demonstrationer för något som många invånare villl ha eller mot något som många är missnöjda med. Sådant finns i varje land.

3) Utrusta demonstranterna med någon lämplig symbol, en flagga ex. Tala om evenemanget som en revolution, ex, den organga, den gröna, paraplyrevolutionen etc.

4) Engagera media att beskriva händelserna som folkliga revolutioner mot en auktoritär regim. Inga problem eftersom media idag ägs av få och mycket rika personer som inte har mycket till övers för demokrati.

5) Placera ut krypskyttar på taken runt demonstrationen. Skjut några demonstranter och skyll skjutandet/dödandet på landets regering och polis.

6) Beväpna en del av oppositionen så att den börjar skjuta folk, döda poliser och om det går, framstående politiker i landet.

7) Nu, om inte förr, måste landets styrande agera, militärt eller polisiärt. Sen är det snart fullt inbördeskrig med regeringstrupper på ena sidan och ”opposition”, inhemsk eller inskickad (kallas revolutionärer eller rebeller varvid stora delar av vänstern tror att det handlar om en verklig folklig resning) på den andra, samt oppositionella som inte förstår vilket spel de är brickor i eller som verkligen vill ha en fascistisk regering som gynnar just deras grupp, eller som tror att de kommer att gynnas av det nya systemet.

8) Ordna med en informationscentral att förse jurnalister med rätt ”information”. Skapa minst en Human Rights-grupp i något annat land, som sitter där och rapporterar om händelserna utifrån ”de oppositionellas” synpunkt. Utrusta följsamma grupper med filmmöjligheter och möjligheter att snabbt nå ut med sin desinformation på YouTube ex.

9) Beordra sen ”revolutionärerna” eller ”rebellerna” att begära stöd och hjälp från USA.

Och vips har USA skapat kaos och kan börja bomba landet för att stötta ”revolutionen för demokrati” och för att ”skydda civila” från den våldsamma regimen samt tillsätta nya ledare i landet, företrädesvis sådana som bor i USA och är utbildade av CIA. Ev. får dessa bilda en tillfällig regering utomlands till en början, en som erkänns av USA:s vasallstater.

Men allt detta händer förstås bara i länder vars ledare vägrar att göra USA till lags, som vägrar tillfredsställa alla USA:s krav. Det är ju inte fallet i Sverige, som vi alla vet.

/Kerstin

Länkar:
– https://globalciviliansforpeace.wordpress.com/…/u-s…/
– https://www.amazon.com/Dictatorship…/dp/1846688396

Why Everything You Hear About Aleppo Is Wrong

Och här är en annan person som har förnuftigare information att komma med än våra svenska media:

Aleppo: How Americans are being lied to

/Kerstin

I DN läser jag så idag:
”Turkiet krävde på lördagen att USA ska utlämna Gulen till Turkiet. USA:s utrikesminister John Kerry sade att man förutsätter att Turkiet inkommer med ’bevis som klarar en granskning’”.

Jag kommer förstås omedelbart att tänka på när USA krävde att Afghanistan skulle utlämna bin Laden till USA, men man vägrade om inte USA lade fram bevis för att bin Laden var inblandad i 9/11 (vilket han ju förnekade att han var) – varvid USA började bomba Afghanistan och därmed inledde det krig som fortfarande pågår, och som Sverige deltar i.

Det är till att ha dubbla standarder i USA.

/Kerstin

Länkar:
– Detta vet vi om militärkuppen i Turkiet, DN 165/7 2016

Jag har hela tiden sagt att EU är ett krigsprojekt. Det ser vi allt tydligare tecken på de senaste åren. Dels deltar många EU-länder i krig mot stater i MÖ, och det var också EUs fel att kriget i Jugoslavien bröt ut och på det sätt som skedde, liksom nu eländet i Ukraina. Ekonomiska sanktioner är, fast många inte inser den saken, en form av krig och sådana utsätter man nu Ryssland för i stor stil.

Inte minst, EU-eliten för ett krig mot befolkningarna i EU, där resurser hela tiden förs från folkflertalet till eliterna. Man har dessutom något så vanvettigt som en s.k grundlag, Lissabonavtalet, som stipulerar att det ska föras en bestämd, alltså en nyliberal ekonomisk politik i EU. En sådan politik får alltid en  trickle- upeffekt, att resurserna förs nerifrån och uppåt i samhället. Resultatet är skenande arbetslöshet och starkt tilltagande ojämlikhet både inom enskilda EU-länder och mellan sådana. Tyskland står hittills som den stora vinnaren här. Den  här politiken inbär dessutom en stagnation både vad gäller samhällsutvecklingen och vad gäller vetenskap och teknologi.

Vad gör då EU när missnöjet bland folk börjar bli besvärande, som nu den brittiska omröstningen om EU-medlemskapet? Jo, man tar till, hot, straff och hämndåtgärder, precis som man gjorde mot Grekland för något år sedan. Knappast någon åtgärd kan slå dessa vad gäller att skapa avsky mot de styrande EU-eliterna. Det folkliga missnöje som man väcker, verkar dessa eliter tänka sig, ska de övervinna med militära medel, även inom Europa. Sådant kan inte heller kallas för fredspolitik.

I värsta fall tänker sig eliterna att yttre fienden, terrorister, Ryssland, Kina, vad man nu kan tänka upp, ska svetsa Europa samman, såsom yttre fiender har en tendens att göra. Jag tror att man bedrar sig här. Det finns inte tillräckligt med ”vi-känsla” inom Europa för att en sådan taktik ska fungera.

Sen har vi propagandan. Propaganda är otroligt effektiv, när den är enhetlig och har pågått en tid, men dess varaktighet är inte oändlig. Förr eller senare ser allt fler människor diskrepansen mellan propagandans utsagor och den verkliga världen och idag har alla större möjligheter att få alternativ information från andra håll, ex från nätet. Vi kan bara se på g:a Sovjet. Där misstrodde ryssarna nästan allt som sades och skrevs i media och föreställde sig att verkligheten var den motsatta. Följaktligen kom många ryssar att idealisera Väst, tro att allt var bättre här i Väst än det faktiskt var. I EU börjar nu propagandan så smått få samma effekt. Fler och fler tror inte längre på media eller på den politiska retoriken. Sådan misstro är förödande för alla länder där den sprider ut sig. Den gynnar aldrig fred och utveckling.

Alla sådana här försök, som EU, att slå ihop många länder och behärska stora områden har kraschat – förr eller senare. När EU kommer att krascha är bara en tidsfråga. I morgon eller om 75 år? Den andra viktiga frågan här är hur kraschen kommer att se ut. Kommer den att vara tämligen fredlig och någotsånär välordnad eller krigisk och förödande. Det beror delvis på hur EU-eliterna agerar idag.

/Kerstin

Länkar:
- EU hotar Storbritannien – vi förhandlar inte, Lena Mellin, AB, 27/6 2016

Fler länkar kan tillkomma senare

Alltså: De ekonomiska effekterna på kort sikt är inget att bekymra sig för. Däremot bör man oroa sig för de allmänna framtidsutsikterna för EU och för Storbritannien.

Min egen reflektion, så här två dagar efter, är att det är märkligt att så många kommentatorer skriver/talar som om Storbritannien redan lämnat EU. Så är det ju inte. I fråga om handel och rörlighet är situationen oförändrad en lång tid framåt.

Jag lyssnade på direktsändningen av premiärminister Camerons tal från Downing Street på morgonen efter omröstningen. Han berättade om vad som nu skulle hända. Till att börja med sitter han kvar tills Konservativa partiet utsett en ny ledare någon gång i höst. Därefter ska denne ledare, den nye premiärministern, lämna in en ansökan till EU om att få lämna unionen. Sedan räknar man med ganska långdragna förhandlingar innan Storbritannien på nytt är en självständig stat.

En snabb kalkyl ger vid handen att det hela inte kan vara klart förrän 2018 eller 2019. Och innan dess kan mycket hända. Till exempel kan den krisstämning som nu jagas upp av konservativa och liberala politiker och ledarskribenter utlösa en ekonomisk recession av den typ som skapades på Wall Street 2008. Då får den brittiska regeringen en anledning att skjuta upp ansökan om utträde ”tills situationen stabiliserat sig”.

Det kanske aldrig blir något brittiskt utträde ur EU?

/Dan

Länkar:
– Brexit: The Morning After, Paul Krugman New York Times 24/6 2006