Digital radio är framtiden, så lät det 2015 när Digitalradiosamordningens remiss om att ersätta analog marksänd radio med DAB+. Den senaste veckan har jag för första gången lyssnat på digital radio, som inte är webbradio, och kan konstatera att det mestadels ger bättre ljud och täckning men att så fort jag åkte genom en av stadens kortare tunnlar så tvärdog radion.

Läs gärna de 10 år gamla inläggen Norge släcker FM-nätet 2017 och Beredskapsskäl talar för att vi måste ha kvar ett robust FM-nät

Tack vare kritiska remissinstanser så har vi fortfarande analog marksänd radio idag, medan DAB+ är ett komplement, tillsammans med att man kan använda allehanda appar i mobilen och fordonen. Jag kan utan problem lyssna på både mellanvåg, AM och FM-banden utan större problem och kan lyssna på allt från BBC till Gud vet vad som sänds på radion, även om det brusar ibland.

Givetvis så får man bättre ljudkvalitet och större räckvidd med digitalt utsänd radio, men samtidigt har alla svenskar fortfarande en radioapparat i hemmet, även om köksradio och de klassiska kassettbandspelarna är ett utdöende fenomen. Alla kan idag lyssna på Sveriges Radio eller någon av reklamkanalerna.

Sverige är ett fredsskadat land som inom vissa sektorer börjar att nyktra till, och krisberedskapen och kommunikation i händelse av kriser är något vi behöver ha och aktivt förbättra. Oavsett om du lyssnar på 101,9 eller 103,3 MHz så borde du märka upp samtliga radioapparater med frekvensen till Sveriges Radio P4, samt även P1 så att du kan höra på sjörapporten.

Själv är jag fortfarande inne på att komplettera mina Baofeng UV5R med apparater som kan ta in både 27 Mhz och 69 Mhz, men jag har verkligen ingen koll på skillnad mellan en diabolantenn och en TV-antenn…

Inlägget Tio år sedan DAB+ skulle ersätta FM-radio dök först upp på Swedish Prepper.

När jag lyssnade på en podcast som tog upp bland andra Ivar Kreuger och hur Sverige, och världen, fungerade under 20- och 30-talet så tog man upp den amerikanska depressionen samt klimatkatastrofen Dust Bowl som följde under andra halvan av 1930-talet i delar av USA; en kris jag faktiskt aldrig tidigare hört talas om. Man nämnde även i förbifarten boktiteln Vredens druvor, en bok jag inte heller hade hört talas om tidigare.

Dust Bowl handlade kort och gott om att man på de stora slätterna hade överbrukat jorden för att öka jordbruket men på grund av några år med svår torka och därefter kraftig vind ledde till att topplagret försvann och blev till stora sandstormar och dammoln. Konsekvensen av både en klimatkatastrof samt en nationell ekonomisk depression blev att folk tvingades ut på vägarna för att försöka få mat på bordet.

Fotografen Dorothea Lange var en av dom som fångade denna tragiska tid i USA:s historia. Genom hennes bildskatt kan man se de förhållanden som folk tvingades leva under, de fullastade rishögar till bilar som folk färdades i och de tält- och kåkstäder, kända som Hoovervilles efter President Herbert Hoover, byggda av tält, brädor och kartonger, som folk tvingades bo i under misära förhållanden för att få tak över huvudet, även om dom inte hade någon mat.

Nobelpristagaren John Steinbeck som även har skrivit böcker som Möss och människor och Öster om Eden fick Pulitzerpriset för boken Vredens druvor, en bok som också gjort att han anklagats för att vara socialist. I boken jag har läst får vi följa den fiktiva familjen Joad som, precis som verklighetens folk, tvingas lämna sitt hem i Oklahoma efter att gården blivit inlöst av banken och stordriften, traktorerna, har gjort det olönsamt för markägarna att ha små arrendatorer.

Precis som tusentals andra har dom fått uppgifter om att Kalifornien är guldstaten där det finns jobb i överflöd med höga löner. Tillsammans med familjen får vi som läsare kunskap om hur verkligheten såg ut för dom tusentals individer som vallfärdat dit med sina drömmar och hur dom rika markägarna drar nytta av det överskott på arbetare som finns, samtidigt som folk tvingas att arbeta under vidriga arbetsförhållanden för att få ihop några cent till raggmunkar för att klara livhanken. Som kollektivanställd i Sverige med en fackförening i ryggen, kan man förstå vikten av det fackliga löftet. Oavsett politisk ståndpunkt så borde alla Tesla-ägare läsa boken.

”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.” 

Vredens druvor är en av århundradets 100 böcker enligt den lista som dagstidningen Le Monde tog fram 1999. Det är bara tragiskt att jag är en av alla människor som sovit under en sten och missat att läsa den, även om den är mycket tragisk och skriven på ett annat sätt än moderna böcker.

Utifrån mitt perspektiv så tar jag med mig vikten av att ha en buffert, både ekonomisk men även i skafferiet. Att först skuldsätta gården på grund av missväxt och på grund av ännu sämre tider tvingas försätta sig i personlig konkurs och sälja allt man äger och har och därefter tvingas ta ett arbete där två hungriga människor budar under varandra för att få en skiva bröd. Det är inget som jag vill uppleva någonsin.

Vidare hoppas jag att alla som läser Steinbeck får en mer human syn på världen, att till skillnad från att ha läst Ayn Rand, ha vetskapen om att alla inte har möjlighet att skapa sin egen lycka. Tyvärr finns det folk i den industrialiserade delen av världen som till synes har gott ställt, men som är en eller två månadslöner från personlig konkurs och lever ur hand i mun. Samtidigt finns det folk som av olika anledningar vill nedmontera och konkurrensutsätta den välfärd som vi tillsammans byggt upp, istället för att utveckla den och få en väl fungerande sjukvård och skola.

Jag hoppas att fler börjar att läsa böcker igen, det är utvecklande både för språket och för själen. Att så många yngre människor saknar tillräckliga kunskaper i språk, grammatik och läsförståelse är tragiskt. Tyvärr är det väl så att bara äldre människor, födda förra årtusendet, har orkat traggla sig igenom mitt ordbajseri och läser dessa avslutande ord…

Inlägget Vredens druvor – vad böcker kan lära oss om mänskligheten dök först upp på Swedish Prepper.

Det har nu åter blossat upp en diskussion kring vapenägandet i Sverige, bland andra Socialdemokraternas Partiledare Magdalena Andersson anser att det finns för många vapen i omlopp samt säger att det finns mycket våldsförhärligande material. Frågan är om det är det klassiska videovåldet hon syftar på? Jag hörde på P1 Morgon att gärningsmannen troligtvis spelat Counter-Strike.

Eftersom Polisen gått ut med att gärningsmannen hade vapenlicens så kan man följa diskussionerna i sociala medier samt i radio och TV där man ifrågasätter hur automatvapen kan vara tillåtna för jakt. Samma personer saknar kunskapen om att halvautomatiska vapen har varit tillåtna för jakt sedan 1987. Däremot är det inte sagt att alla halvautomatiska gevär har tillåtits av Polismyndigheten för just jakt, men att påstå att automatvapen inte är lämpade för jakt beror på att folk inte har kunskapen vad som skiljer ett helautomatiskt vapen mot en halvautomat.

Samtidigt kunde man idag lyssnade på Studio Ett där Sveriges Radios reporter Henrik Dammberg som attackerade Henrik Falk som är nationellt ansvarig för jägarexamen på Jägareförbundet. För den som, precis som journalisten, saknar kunskap om att Jägarexamen är något som man får efter omfattande teoretiskt och praktiskt prov, genom att gå en utbildning och prov genom en utbildning som tillhandahålls av t.ex. Jägareförbundet. Examen utfärdas av Naturvårdsverket efter att man visat kunskap om att man ser skillnad mellan en tamgås och ett vildsvin. Vidare krävs att Polisen handlägger ansökan, utreder om man är kriminell, och utfärdar vapenlicens på det vapen man ansöker om att köpa. Vidare behövs både jaktkort och jakträtt för att kunna bedriva själva jakten.

Att tvinga Jägareförbundet stå till svars för en utbildning som till största delen handlar om viltvård där man får lära sig om olika jaktregler och metoder med att påstå att dom borde skärpa vapenhanteringen kan jag tycka är lite taskigt. Den praktiska utbildningen handlar ju mycket om hur man hanterar vapen på ett säkert sätt samt hur man faktiskt skjuter vilt på t.ex. älgbanan.

Som sagt, den stora andelen av skjutvapenvåldet i samhället består av vapen som förvärvats på illegal väg. Givetvis är det viktigt att personer som innehar vapen på legalt sätt ska vara lämpliga, och störst krav är det för sportskyttar där du inte bara måste vara vän med skytteklubben utan också prestera på tävlingar. Att insändare helt plötsligt börjat ifrågasätta folks möjligheter att förvara vapen hemma är helt orimligt och fel fokus.

Vad media, och politiker, undviker att diskutera i detta fallet är det verkliga problemet, den tunga biten som inte är den lågt hängande frukten; att utanförskapet i Sverige är ett stort problem. Personer som inte är delaktiga i samhället och hamnar utanför, antingen frivilligt eller ofrivilligt, utgör en samhällsrisk på flera nivåer. Kriminaliteten har ökat och våldet har blivit allt grövre när brottslingar tillåts driva sin egen agenda helt fritt och konsekvensen har blivit sprängningar och skjutningar.

Politiken försöker hantera verkan, symptomen, och ökar övervakningen av den enskilde medborgaren för att försöka komma åt brottslingarna. Att istället lägga lika mycket, helst mer, fokus på orsaken, det som skapar problemet, är inte lika viktigt. Varför väljer folk brottets bana trots riskerna? Hur kan man ge folk förebilder och en möjlighet att välja en annan väg? Om politiken, och samhället, istället väljer att kartlägga rotorsaken och vilka typer av människor som deltar i den grova brottsligheten har man en chans att på sikt stävja den.

Vad gärningsmannen i Örebro beträffar så verkar det som att personen levde ett frivilligt isolerat liv i sin egna filterbubbla där socialtjänsten inte lyckades motivera insatser som ökade dennes inkludering i samhället. Att kräva att en person som inte arbetat på 10 år och dessutom saknade en komplett utbildning ska konkurrera på den moderna arbetsmarknaden utan insatser är bara löjligt. Där behöver tjänstemännen hitta ett sätt att motivera dessa individer till kompetensutveckling och öka deras inkludering av samhället, om man nu inte ska införa 1700-talets lösdriverilagar på nytt. Ibland känns det som att fästningsstraff hade varit bra för flera människor år 2025…

Inlägget I kölvattnet av skolskjutningen i Örebro dök först upp på Swedish Prepper.

Som Älvsbyns säkerhetssamordnare nu vet så fungerar mobiltelefonin mycket dåligt under ett längre strömavbrott. Frågan är bara hur vi kan kommunicera med varandra när mobiltelefonerna slutar att fungera.

Envägskommunikation, alltså information till oss medborgare, kommer fortsatt att fungera eftersom alla ska ha tillgång till en fungerande radioapparat där man enkelt kan ratta in den lokala krisberedskapskanalen, din lokala station för Sveriges Radio P4. Däremot är det svårt för gemene man att kommunicera åt andra hållet eftersom krisberedskapen på de lokala fibernätet med stor sannolikhet är liga bra, eller dålig, som för mobilmasterna.

En del personer, som Lars Wilderäng, har valt att använda internet via Satellit som en backup om fibernätet slutar att fungera. Starlink kommer att fungera så länge inte satellitkommunikationen är under attack. Däremot är det en dyr trygghet för gemene svensk som inte anser att det är verksamhetskritiskt med internet via satellit om fibernätet skulle haverera.

Själv köpte jag för några år sedan in två stycken Baofeng UV5R för att kunna lyssna på bland annat den marina VHF-kommunikationen. Det visade sig rätt snabbt att det är rätt bra att ha en bättre antenn om man ska komma någon vart, men det är ändå ett bra sätt att kunna lyssna på andra människor, och kommunicera på de fria kanalerna.

Nu funderar jag lite på 69MHz och 27 MHz. Det sistnämnda, PR-radio eller CB-radio är relativt dött i Sverige, men jag har hört att med rätt förutsättningar så kan man kommunicera med relativt många, det utan att behöva tillstånd att sända i Sverige.

Från 2016 finns i Sverige 8 licensfria kanaler på 69 MHz med max sändareffekt på 25 W som med rätt antennplacering ger rätt bra förutsättningar att kommunicera med varandra. En del använder till och med CCIR, de tonerna som de flesta associerar till polisradio.

Som alltid när det kommer till radiohobbyn är det ett relativt slutet sällskap som pratar mer i radio än vad dom skriver på Internet. Det känns som att om man ska lära sig mer om radioamatörer så ska man besöka närmsta klubb för amatörradio, annars är det svårt att förstå vad det handlar om. Jag har hittat en grupp, 69MHz Sverige på Facebook som handlar om just den frekvensen, men i övrigt är det rätt lite information.

Övriga som kan kommunicera är de jägare som antingen använder 155 MHz eller 31 MHz och har en sådan radio hemma.

Även på FRO – Frivilliga Radioorganisationen är det svårt att få en inblick om vad det egentligen handlar om, utan att träffa någon som är engagerad. Jag hade önskat mer information över lag. Det skulle nog öka intresset att bli medlem. Det gäller givetvis alla civila försvarsorganisationer.

Någon med insikt som kan bringa klarhet i radiohobbyn?

Inlägget Alternativ kommunikation när mobilnätet dör dök först upp på Swedish Prepper.

Nu har det hänt igen och nu är det IT-leverantören Tietoevry som utsatts för en ransomware-attack som lamslagit hela eller delar av olika verksamheter som har IT-system som driftas av företaget. Rusta och Granngården är två av företagen som påverkats där webbplats och/eller kassasystemen har slutat fungera.

Filmstaden (tidigare SF Bio) har efter ett antal timmar lyckats få till en lösning där kunder kan boka biobiljetter fysiskt via Swish, men från början kunde endast de biobesökare som tidigare bokat och köpt biobiljetter besöka biosalongerna. Men då utan att kunna köpa läsk och popcorn på plats eftersom även kassasystemet ligger nere.

Digitaliseringen underlättar på många sätt vår vardag då vi enkelt kan betala våra räkningar, skicka över pengar till vänner och bekanta och med ett klick köpa kläder som vi inte behöver. Nackdelen blir förstås att vi som samhälle har ökat vår sårbarhet då många företag inte tar emot kontanter eller som inte vill ta emot kontanter när kassasystem slutar fungera. Man kan absolut argumentera för att om det blir störningar i internetuppkopplingen, när kassasystemet inte utsatts för ett virus, så kommer korttransaktionerna att synkronisera mot servrarna så fort som kontakten med internet återupptas.

Samtidigt, som i detta fallet, är det relativt enkelt att manuellt bokföra transaktionerna och i efterhand slå in de i kassasystemet om man tar emot kontanter. Givetvis skapar det merarbete och är inte lika smidigt som den digitala vardagen. Givetvis förstår jag att det är en omöjlighet i storköp där kassörskorna inte kan memorera priserna utan enbart PLU-koderna som används för att slå in dina potatisar i kassasystemet. Men för den lokala grönsakshandlaren eller, som i detta fallet biografen, där variationen är liten så är det absolut en möjlighet.

Inlägget Hackerattack stänger ner Filmstaden och Granngården dök först upp på Swedish Prepper.

Efter det stora strömavbrottet i Älvsbyn torsdagen den 4:e januari 2024 kan man se att Älvsbyn är en kommun som behöver trappa upp sin krisberedskap. Visserligen var det nedåt -40°C och de kommuninvånare som inte hade alternativ uppvärmning tvingades att lämna sina hem, men nu pratar jag inte om enskilda individer utan om kommunen och bristerna i beredskapen.

Hemtjänsten kunde inte tanka sina bilar eftersom bensinpumparna inte fungerade och kommunens äldreboenden tvingades servera kall mat, även om reservkraften fungerade där samt i kommunhuset samt biblioteket. Men det största problemet var att trygghetslarmen inte fungerade eftersom de idag kräver att mobiltelefonin fungerar, och den slutade att fungera när batterierna tog slut efter 4-6 timmar och var borta totalt sex timmar.

Kommunens säkerhetssamordnare Margareta Lundberg säger till Sveriges Television att kommunen inte kunde kommunicera internt, varken hemtjänsten eller kommunledningen. Vidare upptäckte man att det var vårt att nå Telia, den operatör kommunen använder sig av, då man inte hade ett fungerande direktnummer, inte ens beredskapsdirektören på länsstyrelsen i Norrbotten lyckades att nå dom. Det var först efter att man tittat igenom gamla dokument från 2018 som man hittade ett fungerande telefonnummer.

Lundberg säger i en intervju att det är allvarligt att telefonin inte fungerar samt att man bör överväga att ha två operatörer och alla skyller på Telia som utreder sin tekniska drift, men säger att det finns andra vägar som länsstyrelsen kunde kontakta dom på.

Vad skulle dom gjort istället?

”Mobiltelefonin är helt beroende av elnätet för att fungera. Telebolagen är dock skyldiga att ha batterier i masterna så att de klarar en timmes elavbrott i tätort, och fyra timmar i glesbygd.”

För den som vet hur det ligger till, att det faktiskt inte finns en långsiktig beredskap för mobiltelefonin i Sverige kommer det inte som en överraskning. Däremot är det synnerligen allvarligt att en kommun står handfallen när mobiltelefonerna slutar fungera. Om man nu saknar kunskap, vilket allt tyder på, anser jag att man måste ta hjälp av exempelvis FRO, Frivilliga Radioorganisationen, som har stenkoll på alternativa kommunikationssätt, utöver röksignaler.

Förhoppningsvis fungerade Rakel under tiden resterande delen av mobilnätet låg nere, och det är ett sätt som kommunledningen kan kommunicera. Troligtvis fungerade fortfarande en del av internet, vilket också är ett sätt att samordna sig. Men när det inte fungerar så finns det egentligen bara två sätt att prata med varandra på håll. Dels att använda satellittelefon, men även att sparka igång någon form av amatörradio/komradio. Antingen någon gammal polisradio, de fria frekvenserna eller något annat sätt. Därför är det viktigt att kommunen övar radiosamband och kan ta del av den kunskap som finns i samhället.

Inlägget Älvsbyns krisberedskap långt ifrån godkänd dök först upp på Swedish Prepper.

I dag tänkte jag visa lite ansvar och kontakta Polisen på 11414 för att informera om skadegörelse i mitt område. Jag ringde och kände mig som Fredrik Lindström som i en sketch skulle boka tågbiljett med hjälp av SJ:s automatiska telefonsvarare.

När jag för tredje gången med höjd röst förklarade att jag vägrade skriva mitt personnummer frågade datorrösten om min ålder och informerade därefter om att jag placerats i kö och min förväntade kötid. Därefter slängde jag på på luren och konstaterade att jag ska spendera min kväll på annat sätt.

Jag uppmanas att kontakta polisen om jag ser drogförsäljning och inbrott, men det är ingen som vill prata med mig trots att haschdimman ligger tung omkring skolgården. Kommunens socialarbetare anser att jag som vuxen ska gå ut och mota bort kriminalitet och otrygghet genom att vara mer ute. Min fråga är varför barnen är ute när föräldrarna sover.

Är verkligen en centraliserad poliskår och nedlagda närpolisstationer rätt väg? Var det inte bättre när våra områdespoliser tvärs över gatan var ”du med buset”?

När jag läste kursen Underhållsteknik i gymnasiet fick jag lära mig om att förebyggande underhåll alltid blir billigare än akut avhjälpande underhåll. Visserligen kommer det alltid uppstå situationer man inte hade planerat för, men om man har en underhållsplan och byter motoroljan enligt intervall så är sannolikheten mindre att just motorn rasar på bilen.

Förebyggande insatser bör stävja grövre brottslighet. Men om man inte ens kan kontakta polisen är det ju ingen ide.

Inlägget Polisen – ditt samtal är placerat i kö dök först upp på Swedish Prepper.

Sedan en tid tillbaka följer jag Möllers Youtube-kanal, Anders på Landet, som tidigare hette fstvs, vilket precis som bloggens namn är en förkortning av Från Stockholm till vägens slut. På kanalen får man följa med i livet på den lilla gården, både i med och motgång samt ta del av Anders tips och idéer samt utvecklingen av både hans biodling och den egengrävda damm där han planterat ut flodkräftor.

Förra året publicerades hans bok Konsten att flytta till landet, som även lästs in som ljudbok av författaren själv, där man får följa hans, något naiva, tankar om självhushållning och resan från munk i Thailand till solskensbonde i Vingåker och hans drömmar när han som ung, efter att ha läst Henry David Thoreau’s bok Skogsliv vid Walden, började fundera på hur man kan leva ett enklare liv på landet; och lärdomen att verkligheten inte alltid är som Astrid Lindgrens sagofigurer i Lönneberga och hur det moderna lantbruket är en nödvändighet för livsmedelsförsörjningen.

Att läsa, lyssna och på annat sätt ta del av livet på landet är nyttigt för den som är intresserad av att flytta från storstaden till ett lugnare liv på landet. För mig handlar inte drömmen om att bli månskensbonde eller att försörja mig på spannmål och djurhållning. Att ha djur kan vara mysigt men kräver mycket kunskap och framför allt ansvar och engagemang vilket betyder att man blir låst till gården och behöver någon som ser efter både hönsen och fåren om man skulle vilja ta en längre, eller för den delen kortare, semester.

Samtidigt vet jag att man inte behöver flytta långt ut på Skaraslätten eller in i de småländska skogarna för att hamna på landet, det räcker med att åka ett par mil från närmsta storstad så ser man sädesfälten böja sig för vinden. Fördelen som jag ser det med att köpa en mindre gård är att man slipper hyresvärden och slipper leva på blodpudding för att kunna amortera och betala räntan på bolånet.

Om man dessutom äger en mindre skogsfastighet har man även större möjlighet att kunna spara in på uppvärmningskostnaden. Det finns tydligen en bra bok skriven av Lars Mytting med namnet Ved: allt om huggning, stapling och torkning – och vedeldningens själ som Anders Möller rekommenderar när det kommer till skogsskötsel och vedeldning.

Inlägget Konsten att flytta till landet av Anders Möller dök först upp på Swedish Prepper.

Som en konsekvens av det ökade prisläget i Sverige försöker jag ändra mina levnadsvanor; något som är svårt när man måste rucka på sina rutiner både är bekväm och lat. Trots att jag bor i lägenhet där både vatten och uppvärmning ingår i hyran försöker jag dra ned min elkonsumtion till en låg nivå. Även om jag inte, som mina grannar, använder den gemensamma tvättstugan istället för den egna tvättmaskinen. Jag väljer att använda både tvättmaskin och torktumlare, och diskmaskinen går veckovis som vanligt.

I början av året ersatte jag mina två mekaniska dygnstimers som reglerat fönsterbelysningen, genom att installera Home Assistant på en Raspberry Pi jag hade liggandes i en byrålåda. Jag valde då att köpa vägguttag från IKEA:s serie Trådfri samt en glödlampa från samma serie. Under hösten kompletterade jag med Shelly Plug S, en produkt och tillverkare som Lars Wilderäng skrivit om i flera inlägg. Efter ett visst meckande fick jag igång vägguttaget från Shelly och kan nu både stänga av strömmen och mäta hur mycket min dator faktiskt drar beroende på om jag ser på film, spelar ett krävande spel eller skriver blogginlägg .

Sedan en tid tillbaka har jag av lathet även valt att äta kiosklagad mat, både på lunchrestauranger och snabbmatshak. Men att äta lunch för 110 kr per dag är 2 200 kr – 2 420 kr per månad i enbart matkostnader. Det blir rätt mycket pengar när både bränslet och matkostnaderna i butiken har gått upp. Samtidigt är jag oftast för trött och lat för att laga mat hemma, även om snabbmakaroner kokar upp på bara några minuter.

Vidare är jag nog inte ensam om att leta extrapriser i matbutikerna, och precis som norrmännen krypa runt på butiksgolvet för att finna dessa låga priser. Jag valde därför att svänga av på Lidl tidigare idag för att köpa fil och flingor till frukosten, men väl där upptäckte jag även att man hade ett tillfälligt parti Felix Köttbullar på burk för 26,66 kr. Så idag valde jag att rotera matförrådet, äta upp en burk med köttbullar och en portion med Felix potatismos.

Är ni fler där ute som letar låga priser, och vad gör ni för att minska kostnaderna?

Inlägget Kryp på butiksgolvet och leta låga matpriser dök först upp på Swedish Prepper.

Snart en vecka har gått sedan valet och Sverige har fortfarande inte fått en ny regering, men vi ser ut att med knapp marginal få en borgerlig sådan. Samtidigt vet vi att Centerpartiet, som svikit sina tidigare kärnväljare, backat på landsbygden medan Sverigedemokraterna är ett av dom partier som går starkt framåt, tillsammans med Socialdemokraterna, i glesbygd.

Samtidigt är det för en del i min omgivning lockande att flytta ut i glesbygdsområden där husen är billiga för att leva ett enklare liv, även om det innebär en sämre materiel standard än idag. Att flytta från en hyresrätt i storstaden eller sälja den toppbelånade villan i skärgården och flytta uppåt landet till Värmland, Dalarna eller ända upp till Västernorrlands län och köpa ett hus för under miljonen. Den stora frågan är då hur mycket mark man behöver för att bli mer eller mindre självförsörjande så att man kan klara sig. Mina fördomar om brukssamhällen är att om man inte jobbar på den stora industrin, om den inte är helt nedlagd, så arbetar man inom vården eller möjligtvis skolan, om det fortfarande finns en sådan, och riskerar att pendla många mil per dag.

För den som bor i storstan utan koppling till en generationsgård så talas det väldigt lite om hur man bedriver ett småskaligt skogsbruk, om fördelar och nackdelar med att arrendera ut åkermark istället för att själv bruka marken, om hur mycket arbete det är som fårbonde samt hur mycket man kan få om man hyr ut jakträtten. Visserligen kanske man får reda på detta om man går en utbildning på Folkhögskolan i Skattungbyn eller går på en mässa i skogsbruksmaskiner, men andelen bönder som hänger på andra forum än Maskinisten är troligtvis få.

Är det någon av er läsare som har koll på hur mycket mark man behöver för att bli självförsörjande? Står Sverige inför en ny era av gröna vågen som en konsekvens av klimatförändringarna och den politik som bedrivs både i Riksdagen och EU-parlamentet där gemene man riskerar strömavbrott eller tvingas sälja hunden för att betala uppvärmningskostnaderna?

Inlägget Är småskaligt lantbruk en utopi idag? dök först upp på Swedish Prepper.