Glasskaféet ligger strax utanför centrala Örebro (5 min med bil, 15 på cykel) och är ett mysigt litet utflyktsmål. Kaféet ligger i en röd, timrad byggnad som bildar en fin gårdsplan med trädgårdskänsla under skuggande björkar. Den danska flaggan vajar i sommarvinden och skvallrar om varför en del av menyn hyllar vårt grannland i söder. Glasskaféet drivs nämligen av syskonen Agnes, Arvid och Gustav Lydell Melander, vars pappa (som har byggt kaféet) är från Danmark.

På övervåningen finns antika möbler till salu. Säkerligen jättefina - jag vågade knappt gå upp för att jag hade nog velat köpa alltihopa. Och gärna inredningen i kaféet också - så fint!

Dagens glass blev en klassisk mjukglass med drys. Och vad är då guf, drys och flødeboll egentligen? Jo, guf är en marshmallowaktig topping gjord på äggula och socker. Drys, som jag hade på min glass, är ett chokladpulver och flødeboll är en skumboll med chokladhölje som de liksom trycker rakt in i glassen. Konstigt? Ja, kanske lite väl - och säkert väldigt gott!

Utöver barnvänliga saker så som ponnyridning, maskeradparad och käpphästbana, var också alla butiker i de fina gamla bryggerikvarteren öppna. Hantverk, smycken, inredning… Ja, här kan man strosa länge och köpa mycket fint.

Men det bästa var ändå dessa burgare som vi åt till lunch. Bonnatösens burgare hade sin foodtruck på Bryggerikvarteret och langade ut både kött- och eldostburgare till den långa, ringlande kön. Bonnatösen har sin hemvist i Järnboås utanför Nora och poppar upp med sin truck på olika ställen i Bergslagen.

Solen sken och vi kunde sitta utomhus - bara det är ju underbart! Vi tog en av varje burgarsort och båda gav vi riktigt bra betyg. Bergslagens bästa burgare? Ja, bland de jag har ätit - absolut!

Paris är filosofernas och författarnas stad. Madrid är tapasmyllrets hemvist. Berlin är den urbana konstens residens och London är musikalernas mecka. Köpenhamn har Ströget och smörrebröd, medan Bilbao ståtar med baskiska pinxtos och Guggenheimmuseet.

Länder och städer har alltid förknippats med särskilda sevärdheter. Stereotypiska saker att se och göra som både har blivit ikoniska landmärken, förevigats på otaliga vykort - och toppat många turisters att-göra-listor.

Jag gillar ju visserligen att upptäcka något annorlunda på resor och att försöka se bortom det typiskt turistiga. Att upptäcka smultronställen och egna pärlor blir nästan som en sport, där vinsten är upplevelser som står över alla turistguider. Men klassiska sevärdheter är ju ändå klassiska av en anledning. Så är det inte lite kul ändå att kunna checka av dem?

Här är tre storstäder i Europa med tre klassiska sevärdheter vardera. Vilka har du bockat av?

Paris

Arkitektur, konst och trädgård. Paris klassiker är både sköna och gröna.

Speja från Eiffeltornet

Att ta en tur till Eiffeltornet toppar mångas Parislista. Det 220 meter höga tornet byggdes som entré till Världsutställningen som hölls för att fira hundraårsjubileet av den franska revolutionen. Från tornets topp – som du når med hiss eller till fots – får du en fantastisk utsikt över Paris. Men lika fin vy får du från marknivå, när det spetsiga tornet skjuter rakt upp i skyn bland Paris takåsar och skrapor.

Besöka Louvren

På detta världsberömda museum finns bland annat Leonardo da Vincis Mona Lisa, vackra grekiska skulpturer, europeiska målningar från medeltiden, mumier från Egypten och konstobjekt från alla världens hörn. Precis som i Eiffeltornet kan du även här boka guidade turer. Missa inte att traska ned till källaren där du kan se kvarlevor från fästningen som museet byggts ovanpå.

Strosa i Monets trädgård

Konstnären Claude Monets trädgård ligger visserligen i Giverny, en dagsutflykt från Paris. Men det är en så klassisk Parisisk sevärdhet att den platsar i det här inlägget ändå. Vi åkte kollektivt till Giverny och strosade runt i den blommande trädgården och gick en tur bland de stenbyggda husen i byn. Mysig dagstur!

Madrid

Tapas, marknader och konstmuseum. Den spanska huvudstadens klassiker både smakar gott och är roliga att uppleva.

Äta tapas på Mercado San Antón

Marknaden San Antón är klassiska tapasmarker. Gå från bar till bar och prova olika smårätter medan du sippar på något gott i glaset. Ett glas läskande sangria om det är sommar, eller kanske en vermouth om det är kyligare? Klassiska tapas är gambas al ajillo, pan con tomate och patatas bravas.

Fynda på loppmarknaden El Rastro

Marknaden El Rastro är en loppis i ordets rätta bemärkelse. Här finns ALLT. Väskor, leksaker, saxar, högtalare, smycken, mat, bestick och allt däremellan. Varje söndag fylls gatorna med mer eller mindre ordnade marknadsstånd. El Rastro ligger längs Plaza de Cascorro och Ribera de Curtidores, mellan Calle Embajadores och Ronda de Toledo.

Besök Museu del Prado

Ännu ett museum som förknippas med en viss stad. Denna gång är det konstmuseet Museu del Prado som har satt Madrid på konstkartan för evigt. Det byggdes redan 1785 och huserar många tavlor som du känner igen och kommer tycka är häftigt att ha sett på riktigt - jag lovar.

London

Metropolen London har många klassiker som skulle platsa i det här inlägget. Men ska jag välja tre, får det nog bli dessa.

Big Ben

Världens mest kända klocktorn, Big Ben, ståtar i London och är så mycket mer än bara ett torn med klocka. En mötesplats, en symbol för staden och en del av parlamentshuset. Visste du att Big Bens klocka slår 13 slag på nyårsafton?

Musikal i West End

Att gå på musikal i den brittiska huvudstaden är för många starkt förknippat med London. I stadsdelen West End ligger Theatreland där många av stadens stora teatrar håller till. Musikalernas mecka och Europas svar på Broadway - det är West End!

Äta curry i Southall

De indiska influenserna har satt smak på London. Southall är en stadsdel i västra delarna av staden som kantas av indiska restauranger och butiker. Satsa på en kryddstark curry eller frukost Mumbai style.

Men visst har jag gjort några resor, om än till mer välbekanta platser. Jag har:

• varit mycket i och omkring Borlänge, bland annat upptäckt nya vandringsleder och stigar hemmavid.

• semestrat i södra Dalarna, där vi bastade i Äventyrsgruvan i Tuna Hästberg och bodde på Stadshotellet i Ludvika.

• hälsat på lillebror med familj i Göteborg.

• haft sommarlov i stugan och njutit av grillkvällar, sjödopp, brygghäng och promenader längs grusvägen.

• utforskat nya hemmatrakterna med Idun på ryggen. Vandringsryggan har kommit väl till anvädning!

• varit i Värmland och frossat i kantarellfynd.

• firat in hösten med 3-rätters över öppen eld och bastu i Ånnaboda.

• frilufsat i Garphyttans nationalpark med hela min familj.

• besökt Store Mosse och kan därmed pricka av ännu en nationalpark på listan.

Sett i backspegeln så blev det visst en del resor! 2024 kommer nog bli ännu ett annorlunda år. Men det tar vi då!

Nyorden i resevärlden bidrar också till att skapa nya reseanledningar och engelska ord som slutar på -cation verkar vara särskilt gångbara. Du är säkert bekant med workation och staycation vid det här laget. Men vilka av dessa andra -cations har du hört talas om?

Creacation

Resebloggaren Resfredag skrev om nya begrepp inom resebranschen för några år sedan och introducerade mig då för creacation: “I en vidare betydelse blir ordet creation ett samlingsbegrepp på en typ av semester som går ut på att semestra samtidigt som resenären förkovrar sig i att exempelvis sy, virka, dreja, snickra eller måla”, skriver hon. En kreativ semester helt enkelt!

Scandication

En scandication är en resa i Skandinavien, kort och gott. Resor i nordeuropeiska länder får lätt ett drömmigt skimmer över sig när de marknadsförs i andra länder, vilket säkert har bidragit till att skapa begreppet. SAS använder t.ex. det i sin marknadsföring av romantiska och kulinariska resmål i Norge.

Slowcation

Slowcation är ett begrepp som vi på Örebrokompaniet arbetade fram för några år sedan. Det är en slow vacation, ett sätt att resa och uppleva platser på det lite långsammare sättet. Här kan du läsa om slowcations i just Örebro:

• Let’s go explore: “Tips till slowcation i Örebro”

• Resfredag: “Slowcation i Örebro: ett vinnande koncept”

• Northbound Journeys: “Enjoying a slowcation i Örebro”

Friendcation

Friendcation är inte bara ett ord som betyder kompisresa, utan också ett känt koncept framtaget av Joanna Swica och Louise Johannesson. Att åka på en friendcation handlar om, i deras mening, att “att våga utmanas, knyta nya vänskapsband och utvecklas som person”. Men jag tänker att det också kan syfta till att åka på en resa med en vän, ett kompisgäng eller att möta nya vänner på resan.

Workation

Som du säkert redan vet (och kanske har testat också?) är workation att jobba samtidigt som man semestrar. Exempelvis att jobba från en fjällstuga i Åre och varva dagjobb vid skärmen med fritid i skidbacken.

Staycation

Det sägs att begreppet staycation myntades 2018 i USA, när bensinpriset drastiskt steg och det blev för dyrt för många amerikaner att resa hemifrån. Alternativet blev istället en “stay home vacation” och snart var ordet staycation fött. På svenska heter det oftast hemester eller svemester, beroende på hur stort geografiskt område man rör sig inom på semestern.

Vaccication

Sist men inte minst är vaccication. Även det är ett nyord som bildades i och med pandemin. “Vaccinturism” är en svensk översättning som särskilt påverkade Gotland när det begav sig.

Har du fler idéer på ord som slutar på -cations? Vilken av dessa resor skulle du helst vilja åka på?

Ett småländskt Serengeti

Mitt i Småland breder Store Mosse ut sig. Nationalparken med sina väldiga vidder och mjukaste mossa. Det liknar Serengeti, den afrikanska savannen, fast utan gnuer och zebror förstås. Här är det istället fladdermöss, fåglar och en och annan älg som rör sig i naturen.

Och så vi då. Min bror, hans hund och jag är här över helgen - som för ovanlighetens skull är riktigt solig och krispigt vacker. Det är november och första advent, men solen i Store Mosse låtsas som det är vår - och som jag njuter av det!

Jag njuter också av att vara iväg och se något nytt. Äventyrslusten har kliat i mig länge men mammahjärtat har inte velat lämna Idun över natten förrän nu. Men väl i Store Mosse känner jag i varje cell hur mycket jag behöver sådana här små äventyr. Särskilt de med min bror, så jag kan fylla på syskonkontot med jämna mellanrum.

Vandrarhem och raststuga i Store Mosse

Vi åkte bil till Södra Svänö, som är en av många entréer i nationalparken. Strax bortanför parkeringen ligger ett vandrarhem och en raststuga. Den förstnämnda är fint renoverad i gammal stil och gästerna slipper både el, rinnande vatten och wifi. Här är det istället brunn, dass och vedeldad kamin som gäller. Raststugan är ännu lite enklare, men har en rejäl kamin och bord och stolar. Vi gjorde oss hemmastadda i raststugan och eldade igång så att stugan blev varm och skön.

Tips! Det finns även ett till vandrarhem och ännu en raststuga vid Lövö, en annan del av Store Mosse. På Svenska nationalparkers webbsida kan du läsa mer om olika boenden i Store Mosse.

Vandringsleder i nationalparken

Så fort vi hade ätit lunch (rotmos i pulverpåse som var en riktig hit) började vi vandra ut mot mossen. Den längsta leden i nationalparken är Kävsjön runt på 12 kilometer. Det är mycket “spånggång” och nästan bara platt, så den var relativt lätt. Det blev en lagom dagstur innan vintersolen gick ner på eftermiddagen.

Nästa dag åkte vi till Lövö och gick delar av Blådöpet runt. Det var helt klart helgens finaste upplevelse! Utsiktstornet gav oss en hint om vilka vyer vi snart skulle få uppleva på nära håll. Spången ledde oss rakt ut på den väldiga myren och tycktes fortsätta i oändlighet. Taniga tallar stod hukande och vajade i vinden, annars var det mossan som ägde hela landskapet. Verkligen en mäktig syn!

Efter höstregnen var det väldigt blött, men tack vare nattens minusgrader kunde vi gå på isen istället. Vi gick ut till det öppna vattnet och fikade på en bro. Det var tyst, så ofantligt tyst att det nästan dånade i öronen på mig. Inga bilar, inga vilda djur - och framförallt ingen liten ettåring som pockade på min uppmärksamhet. :-) Det var skönt att vila lite från alla ljud för ett dygn, men sen var jag mer än nöjd och redo att åka hem igen. Helgen på Store Mosse var ett äventyr av det lilla slaget, men alldeles lagom stort för mig just nu.

En av de finaste etapperna av Bergslagsleden är, i mitt tycke, den fjärde. Den sträcker sig mellan Nyberget och Uskavi och är 23 kilometer lång. Etappen bjuder på utsikter där du kan speja på gruvtorn på Närkeslätten, pausa vid fina rastplatser med myrmjuka sjöar och vandra längs böljande beteslandskap vid bergsmansgårdar. Ja, det känns som att hela Bergslagen finns komprimerad i denna vandring!

Jag gick den etappen en solig septemberdag med bästa tänkbara vandringsällskap - Idun i magen. Jag kunde knappt dra ihop blixtlåset på jackan över min sjumånaderskula och vandringsbyxorna var det inte tal om. Jag gick i tajts och tack och lov var vädret varmt så att jackan knappt behövdes.

Höjder som ger välförtjänt utsikt

Svetten lackade i sensommarvärmen när höjderna tog vid. Efter Limbergsmossen snirklar sig leden uppför etappens höjdare, Risberget. 256 meter över havet kändes i benen men var väl värt för utsikten! Härifrån är vyn fin över sjön Råsvalen och Stråssa gruva, som var en av Sveriges största järnmalmsgruvor en gång i tiden. Svårt att tänka sig nu, när lugnet råder och naturen omfamnar det gamla industriområdet med all sin grönska.

Sista vandringen innan föräldralivet

Det var så mysigt att vandra själv och låta tankarna flyga fritt. Eller själv och själv, Idun var ju med och jag småpratade med magen som jag alltid gjorde. Om vad jag såg, kände och tyckte. Och säkert om att jag längtade tills vi kunde göra sådana här vandringar ihop i framtiden.

Jag minns att jag njöt av varje stund, även de jobbiga uppförsbackarna, för jag tänkte att det kommer dröja tills jag har så här mycket egentid igen. Och jag njöt lika mycket av att fundera på vad (och vem!) som skulle komma snart. Ganska precis två månader efter den här vandringen föddes Idun och livet blev förstås sig aldrig likt igen!

Nu, ett år senare, tänker jag tillbaka på den här vandringsdagen som en fin uppladdning inför föräldralivet. Jag tankade så mycket energi på dessa kilometer och har dem i bakhuvudet när vi gör små utflykter, Idun och jag. Våra turer är varken så långa eller krävande som den här vandringen, men ger lika fina minnen och mycket mersmak.

…upptäcka eller upprepa?

Hur är du - upptäckare eller upprepare?

Är du en sån som gärna gör en stad till “din”? Ett andra hem, där du kan genvägarna med förbundna ögon och förnamnet på kassörskan i kvartersbutiken. Eller är du en sån som är på ständig jakt efter nya intryck och kickar? Där såväl nästa dag som nästa resmål är oskrivna blad.

Oavsett om du söker den trygga känslan av att återvända eller vill ha den pirrande nyfikenheten över något nytt, tror jag att balans är det rätta. Att plocka sina smultronställen med omsorg men kanske testa något nytt väl på plats. Lite gamla favoriter, några nya bubblare. Behåll det som är bra och strunt i resten. Eller vad tror du?

Lättare och roligare att boka resor med de här webbsidorna

spottedbylocals.com

Cityguider till över 50 städer online, samlade på ett och samma ställe. Guiderna är skrivna av handplockade ”spotters” för att dela med sig av sina smultronställen.

momondo.se

Sajten jämför priser på flygbiljetter över hela månader hos olika flygbolag. En del sajter kan ha avtal med flygbolagen som ger dig bättre priser.

coachsurfing.com

Har du tröttnat på hostels som ser lika ut, vart du dig än i världen vänder? Soffsurfa dig fram på din resa istället! Sajten hjälper dig att komma i kontakt med människor som erbjuder en sängplats, och oftast trevligt umgänge, helt gratis.

airbnb.se/s/experiences

Göra en egen smaragdring i Bogotá, gå på street food tour i Kuala Lumpur eller spela curling med en världsmästare i Oslo? AirBnB Experiences, som förmedlar upplevelser världen över, är verkligen ett smörgåsbord för dig som vill boka något utöver det vanliga. Dessutom är alla upplevelser skapade och ledda av så kallade lokala värdar.

Det är en annan del av Spanien som ligger framför mina fötter – eller framför mina pjäxor, snarare. Det är bländande vitt och de branta bergen är täcka av pudersnö - inget jag tidigare förknippat med Spanien. Det skulle kunna vara svenska fjällen eller ett skidparadis i Schweiz – men vi bara knappa två timmar från den spanska solkusten.  

För många svenskar är Spanien fortfarande ett okänt skidland. Men eftersom jag har en livslång crush för Spanien, så tycker jag ju att det förtjänar sin plats i skidvärldens rampljus. Dessutom finns ju världens bästa after ski här! Varför världens bästa? Jo, den innefattar svalkande drycker, tapas och varma brisar från Medelhavet – bara några timmar efter att fötterna står i pjäxorna och snön yr kring skidorna. 

Åka skidor i Gúdar y Javalambre

I Spanien finns flera bergskedjor med skidbackar: Pyrenéerna i norr, Sierra Nevada i söder – och även i öster, till exempel Gúdar y Javalambre i regionen Aragón. Det var där jag gjorde jag min premiär på skidor i Spanien – något jag gärna gör om. Skidanläggningen har fina pister och moderna liftsystem som passar både nybörjare och lite mer vana åkare. Dessutom finns tusentals kilometer av vandringsleder (hej snöskor!), trevliga små restauranger i byarna runt omkring och chans att skåda riktigt fina stjärnhimlar. 

Aragóns största stad heter Teruel och ligger 45 minuter bort med bil från skidanläggningen. Det är en mysig medeltida stad som är känt för arkitektur- och konststilen ”mudejár”, som är en mix av arabiska, judiska och spanska stilar.

After ski i Sierra Nevada, Granada 

En annan populär destination för skidor i Spanien är Granada. Stadens närmsta skidort (och själva bergskedjan) heter dock Sierra Nevada. Säsongen för vintersport är lång här, med snö i backarna ända från december till maj. Staden bjuder dock på hålligång hela året. Barerna och pubarna har öppet dygnet om, matställena är billiga och kreativa, atmosfären är öppen och nyfiken.  

Även Granadas unika tapastradition bidrar till den sköna stämningen i staden - tapas är ofta gratis här. Seden att bjuda på ett litet tilltugg när du beställer dryck är inte ovanlig i Spanien, men i Granada är det fullfjädrade tapas som ingår. Salta och smältande boquerones från kusten, gudomliga oliver från granngårdarna, heta gambas al ajillo och friterade berenjenas med ringlad honung är exempel på godsaker som du kan få när du beställer vin eller öl.  

Världsarv och kulturskatter nära skidbackarna 

Granada är magiskt vackert att strosa omkring i. Islamiska bönetorn bildar tillsammans med kristna kyrktorn en mångkulturell siluett som säger en hel del om Granadas förflutna. Läs mer om de främsta sevärdheterna i staden här nedanför:

• Alhambra

  Alhambra är ett stort palatsområde där besökare enkelt kan strosa fritt omkring. Det byggdes redan på 1200-talet av morerna (araberna) som då härskade i södra Spanien. Alhambra finns idag på UNESCO:s världsarvslista.

• Generalife

  Generalife betyder Arkitektens trädgård och var sultanen i Granadas sommarpalats. Det är en grön oas som ger lite skugga och är väldigt fin att strosa omkring i. Ligger i närheten av Alhambra.

• Albaicín

  Albaicín ligger nära de två andra sevärdheterna och är en kulturell stadsdel såväl på dagen som på kvällen. Albaicín är Granadas, kanske hela Spaniens, mest autentiska flamencokvarter. Bli inte förvånad om det plötsligt dukas bort för en spontan flamencoshow vid baren där du sitter, det här händer bara i Granada! 

Med spansk öl som läskar och tilltugg som mättar kan skidåkningen plötsligt kännas väldigt långt borta. Mentalt är den kanske det, men inte geografiskt. Bara bortanför lyktornas varma ljus kan de snötäckta topparna anas. De väntar på att upptäckas av åkare på skidor och snowboard - men först: after-ski med tapas. Som sig bör efter en skiddag i spanska backar.

Kartor över Gúdar y Javalambre samt Sierra Nevada

Olika storlekar ute på tur

Ett par trettioåttor, ett annat par trettiosju. Fyra tassar och två par människofötter i fyrtionågonting. Och så två små fötter i storlek 17 på premiärvandring.

En sensommardag kom hela familjen till Örebro för en helg med tema vandring. Vi åkte till Garphyttans nationalpark, vilket visade sig vara ett smart val. Här finns nämligen både lätta leder för barnvagnar och knixiga stigar som går brant uppför.

För visst var det bra med valmöjligheter. Med vår lilla dotter i vandringsryggsäck för första gången visste jag inte hur länge hon skulle vara nöjd på ryggen. Det visade sig att hon trivdes utmärkt i den sköna ryggsäcken, med både uppsikt och utsikt över övriga familjemedlemmar.

Vandringsleder för alla i Garphyttans nationalpark

Vi gick Bergsstigen på nästan 3 kilometer och fikade efter “bergsbestigningen”, på Svensbodaberget. Därefter tog vi Torpstigen tillbaka till parkeringen där vi lagade pastalunch på stormkök.

Utöver dessa två finns flera leder med olika svårighetsgrad. Ingen av dem är dock jätteavancerad att vandra, men Bergsstigen har en del uppförs- och nedförsbackar. Här passerar även Bergslagsledens etapp 11 här - en långkörare som passar om du är ute en heldag!

Vi skulle till Sala men…

Därför jublade jag lite när min sambo föreslog en dagstur till Sala, när vi ändå skulle hälsa på en kompis i närheten. Jag kan inte minnas att jag varit i Sala - och jag vet pinsamt lite om staden. Perfekt anledning att åka dit, med andra ord. Kvällarna innan läste jag allt om silvergruvan och Måns Ols utvärdshus. Om stadens son, konstnären Aguéli, och Ångkaféet där visan om “Dagny som skulle spilla” kom till. Jag skulle kunnat få MVG i Salakunskap!

Det är så jag gör: grottar ner mig fullständigt i platsen, staden eller landet jag ska resa till. Kombinationen av att vara nyfiken, vetgirig och glad i resor resulterar ofta i många timmar googlandes och läsandes.

…hamnade i Enköping

Nu var så att vi inte skulle till Sala. Tydligen. Halvvägs på motorvägen kläcker Gunnar ur sig att “det var förresten UPP-sala” denna kompis bodde i. Jaha, all Salaplanering förväges, tänkte jag först. Men sen sparade jag alla tips i ett lämpligt ställe i hjärnarkivet tills nästa gång Sala står på tur.

Istället började jag frenetiskt googla Uppsala. Hittade förstås massor av intressanta tips, men det mesta hade vi redan gjort och inget kändes riktigt bra i magen. Men när vi skymtade skylten till Enköping spratt det till i upptäckartarmen. Här har jag ju knappt varit!

Enköping - hällristningarnas högborg

Så vi svängde av till Enköping och hamnade snart i hällristningarnas Mecka. Enköping är en av Sveriges första städer och den mest “hällristningstäta”. Bilderna är över 3000 år gamla och när de knackades in i stenarna såg landskapet helt annorlunda ut. Dagens stenhällar på åkrarna var skärgård med kluckande vatten och många holmar.

Ristningarna visar människor, hus, djur och natur. Sådant som livet på den tiden kretsade kring - och som våra liv till stor del gör än idag. Så mycket har ju faktiskt inte förändrats.

Hällristningarna finns på flera platser runt om i Enköpings kommun. Vi åkte till naturreservatet Hemsta och strosade omkring i hagarna samtidigt som vi tittade på de forntida berättelserna. Och fikade såklart. Långväga resor tillbaka till bronsåldern kräver sin färdkost. :-)

På Enköpings webbplats kan du läsa mer om hällristningarna.

Salnecke slottskafé

Innan vi tillslut landade i UPP-sala, stannade vi till vid Salnecke slott. Intill det gamla vitputsade slottet ligger ett kafé och bistro i en lada. Här fikade vi omgång nummer två och spejade på slottet över grindarna. Slottet är privatbostad och är inte öppet för besök, men Slottskaféet är väl värt ett stopp både för mat, fika och att handla uppländska godsaker.

Vandringshelg på Karstorp säteri

Strax utanför Skövde ligger Karstorp säteri, ett anrikt hotell med annorlunda stil. Den är kitschig och kul - lite som om Maria Montazami skulle gått lös med ryschpysch och gardintofsar! Hotellet har en jättebra frukost och ligger fint vid en liten sjö. Dessutom ligger det bara ett stenkast från berget Billingen där det finns många fina vandringsleder. Vi spanade in en av de kända rastplatserna längs leden, Ryds grottor, förra sommaren och ja, det gav mersmak! Västsverige har skrivit mer om Billingen.

Fika på Lapphemmet i Borkhult

När jag bilade jag i Östergötland stannade jag till på Kafé Lapphem i den lilla byn Borkhult utanför Åtvidaberg. Det luktade nygräddade våfflor ända ut på parkeringen, så jag följde förstås doften och blev sittande länge på det mysiga kaféet. I höst har de bland annat målarkurser, skördefest och konserter i Lapphemmet. Tror säkert att det kommer bli rekord i mys! Läs mer på Kafé Lapphems webbplats.

Nora - mysig trästad i höstskrud

Nora är en underskattad året runt-stad och även om vissa sevärdheter och säsongskaféer slumrar andra tider än sommaren, är det så värt att åka hit på höstkanten. Det är inte lika mycket turister då och naturen är som finast i höstskrud. Jag har skrivit mer om Noratips i det här inlägget (och spar gärna de mest somriga tipsen till just sommaren!)

Gourmethelg på Sävenfors Lodge

I djupaste Bergslagsskogarna ligger Sävenfors Lodge, hotellet och (snart) vineriet som är en helt magisk upplevelse. För alla sinnen, framför allt för smaklökarna. Ägarna Per och Ingunn äger och driver nämligen också Grythyttan Vin som gör frukt- och bärviner. Dessa viner, tillverkade av lingon, blåbär, hjortron och björksav från trakten, serveras givetvis och matchas perfekt med maten (som till stor del är lokalproducerad). Lägg därtill en maffig gammal byggnad som de har inrett med stor dos hemtrevlighet och bastu, jacuzzi och annan lyx som förhöjer njutkänslan. Ja, du hör ju. Ska du åka på en enda resa i höst - så är det hit!

—> Läs mer om när vi var på Sävenfors Lodge.

I höst vill jag…

• Springa mer och längre i skogen

• Vandra med Idun i ryggsäck

• Åka på fler utflykter och kortare resor

I somras drog jag i handbromsen vad gäller resor. Vår dotter Idun absolut hatar att åka bil så jag har helt enkelt undvikt det. Rätt eller fel, men när vi dessutom flyttade in i huset i början av sommaren ville jag knappt lämna tomten heller! I höst hoppas jag däremot på några korta resor, kanske med bil men annars med tåg. Vart vi beger oss, återstår att se…

Förra hösten…

…var jag gravid, men det hindrade inte mig från att leva mitt “vanliga” liv. Visst, jag ställde in en utlandsresa och bokade av några jobbresor i Sverige men jag kunde vara ute i naturen nästan som innan. Jag vandrade bland annat några etapper av Bergslagsleden, som denna fina vandring söder om Örebro. Lyckades dessutom tajma in vandringen med tåg och buss, så jag löste logistiken med att gå från A till B.

…stugvandrade jag med familjen i Kilsbergen. Vi hyrde stugan Utsikten och gick dagsetapper i naturreservaten Trolldalen, Vargkitteln och Lövbrickan. Näräventyr när de är som bäst!

…åkte jag till Nora för en strosar-, fika- och fotodag. Oktobersolen var som finast och jag njöt av att bara vara i sällskap av min kamera i den söta lilla trästaden.

…åt jag en fantastisk hotellfrukost på Örebros nyaste Scandichotell, Scandic Örebro Central. De hade allt och lite till av det jag gillar i frukostväg! Hatten av för er, Scandic!

Det bästa med hösten är…

…att tempot går ner en smula. Visst gillar jag grillkvällar, spontana badutflykter och sånt som “fångar sommaren”, men tycker också om när livet inte behöver maxas hela tiden. Hösten är mer kravlös och kvällarna kommer tidigare. Det gillar jag.

…att drömma, planera och boka resor! Höstkvällar är som gjorda för att dammsuga nätet på ställen i världen att drömma om. Blir det verklighet eller inte, är såklart en bonus. Men att bara drömma (eller ha resplanerna på lut lite längre fram) är härligt också!

…de gula kantarellerna. Och allt som kommer på köpet när de plockas. Skogsturer, termoskaffet, jakten på den perfekta stubben att sitta på.

Jag drömmer om…

Okej, jag skrev om drömmar här ovanför. Vilka resor drömmer jag om nu? En långhelg på västkusten längre fram i år, gärna när havet är höstgrått och vilt. En vandringsresa, kanske till Kreta eller i bergen i spanska Katalonien. På tal om Spanien, så skulle jag gärna vilja uppleva Granada igen och kombinera tapasturer (visste du att tapaskulturen “föddes” i Granada?) med utflykter i naturen utanför stan.

Ska vi drömma ordentligt, så att vi tar i från tårna då? Okej. Då vill jag åka till alla kanariska öar, särskilt La Gomera som ska vara otroligt grön och rik på naturupplevelser. Här har de också ett unikt visselspråk som verkar häftigt! Jag vill resa runt i Slovenien och lära känna det landet som jag vet så lite om. Jag vill också resa i “stanländerna”, alltså Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan och Kirgizistan. Sedan vill jag uppleva naturen i Kanada och Alaska. Hej och hå, vad det ska resas framöver - hoppas jag!

Vill du läsa fler höstlistor?

• 2022 års lista

• 2021 års lista

• 2020 års lista

Björkskogsnäs naturreservat

Längst ut på udden finns ett naturreservat som känt för en särskild blomma som (sägs) slå ut en särskild dag. Blomman är en orkidé som heter guckusko och dagen är ingen mindre än den 6 juni.

Idag är dock inte Sveriges nationaldag, men det spelar inte så stor roll. Björkarna susar och ängarna ser ut som hela midsommarbuketter. Det är vykortsvackert och Sverige visar sig i sin bästa skrud ändå.

Picknick vid Ernsts nygamla gård

Vi tar med vår picknick och dukar upp den på en rastplats intill en gårdsstuga, som numera är ett kafé. Idag är dock serveringen stängd, men skyltar skvallrar om att det finns smörgåsar och bakverk när det är öppet (obs: sommaren 2023 verkar den dock hålla stängt). Björkskogsnäs gård var ursprungligen hem åt finska nybyggare och har brukats ända sedan slutet av 1500-talet.

Efter vår medhavda fika går vi den korta slingan runt udden. 1,3 kilometer känns alldeles lagom i värmen och vi söker skugga under björkgrenarna. Det blåser friskt från sjön och det är vi tacksamma för.

Har du sett TV-programmen "Sommar med Ernst" och "Jul med Ernst" känner du säkert igen Björkskogsnäs omgivningar. Här spelades programmen in då Ernst bland annat gav den gamla gården nytt liv.

Lusthuset på Björkskogsnäs

Ett annat av Ernsts kreativa projekt på Björkskogsnäs är det fina lusthuset som tittar ut över sjön. När han kom in i lusthuset - eller trädgårdspaviljongen som det heter i programmet - och såg takmålningarna och vyerna ska han ha sagt: "det här är verkligen inget lusthus, det är ju en kyrka!"

Och ja, visst är det lite heligt att sitta här och titta ut över sjöns blanka vatten och de mjuka Grävlingkullarna runt omkring. Trots att lusthusets stora fönster blir lite som ett växthus, kan jag inte riktigt slita mig från det. Det är så fint och vilsamt, verkligen ett vill-sitta-länge-ställe! Till lusthuset vill jag komma tillbaka i vinter, gärna när solen strålar och med varm choklad i termosen.

Läs mer: om Björkskogsnäs på Länsstyrelsens hemsida

Leden startar vid badstranden i Fiskeboda och går sedan runt Väsbön, Lillön och Tåkenön. Tåkenön har sedan gammalt tillhört Julita gård och användes redan på 1500-talet som betesmarker åt gårdens djur. Idag äger Nordiska museet såväl ön som Julita gård, men det är djuren som har gjort ön till sin.

Väl till sjöss, var vågorna friska och vi fick ta i ordentligt med årorna. Vi paddlade en bit utanför viken och rundade ett par hällar. Jag skymtade flera fina rastplatser där en picknickkorg hade gjort sig riktigt bra. För vår del väntade dock kvällsmaten på stranden, så picknickidén sparar jag till nästa gång.

Camping i Fiskeboda

Fiskeboda camping ligger vackert på en udde, precis intill sandstranden. De har campingplatser och även glampingtält som går att hyra från april till oktober. Här kan du även hyra SUP-brädor, kanoter, kajaker och roddbåtar.

Cykeltips i Fiskeboda

Näckrospaddelns storasyskon, Näckrosleden, är en cykelled som slingrar sig kors och tvärs genom det sörmländska landskapet och gör en avstickare till Fiskeboda. I Fiskeboda startar även en annan cykelled som heter Djulöleden. Den är 14 mil lång och går till Virå bruk i Kolmården, alldeles på gränsen till Östergötland.

Fler tips

• Boende och uthyrning av kanoter finns bland annat Fiskeboda Camping

• Kanotuthyrning finns även hos Djulö Camping

• Karta över kanotleden finns på Naturkartan

• Julita gård och trädgårdar ligger bara 15 minuters bilresa bort, besök gärna det när du är i närheten!

Paddlingen startar vid sandstranden

Glampingtält hos Fiskeboda camping

Närproducerad äppeldryck från Julita

Har du inte läst boken än - gör det! Har du inte varit i Barcelona än - åk dit! Och håll gärna utkik efter platserna i boken, så får du uppleva ett annat Barcelona än det som beskrivs i turistguiderna.

Platser i Barcelona ur Vindens skugga

• På Huset på Avenida Tibidabo 32 har en del läskigheter (som jag inte vill spoila) utspelat sig (jag svischade förbi huset i det här inlägget).

• Ett annat ställe är kaféet på calle Petrixol där bokens karaktärer Clara och Daniel dricker varm choklad och slickar vispgrädde från varandras fingrar. Slickandet är kanske inte ett måste för bokturistandet, men chokladen är något extra (hälsar jag som faktiskt har bott ovanpå kaféet!).

• Plaza Real är nästa tips ur Vindens skugga, där de tidigare nämnda turturduvorna möts för första gången.

• Kvarteret kring Plaza de Sant Felip Neri beskrivs som "a small breathing space in the maze of streets" vilket precis fångar stämningen i boken. Mörk, mystisk, magisk.

Vill du ha fler Barcelonatips? Hela guiden hittar du här. 

Jag har bott i Barcelona i två omgångar och utöver det även besökt staden många gånger. Jag älskar kort och gott Barcelona och jag vill att andra ska få chans att uppleva staden på samma sätt.

Eftersom varje stadsdel i Barcelona har sin stil och charm har jag delat upp inlägget utifrån de olika delarna. Notera att gränserna mellan stadsdelarna inte är knivskarpa, så andras indelningar av staden kan se något annorlunda ut. Men nog om det, nu ger vi oss av till städernas stad - Barcelona.

La Barceloneta

Här kommer tipsen i en kortfattad lista, men du kan läsa mer om varje tips lite längre ner i inlägget:

• Fiskarkvarteren

  Mellan Carrer de la Maquinista och stranden La Barceloneta är kvarteren charmigt slitna, trånga och mysiga.

• Tapas från havet

  Passa på att äta tapas med fisk och skaldjur när du är i den här stadsdelen.

• Baren La Cova Fumada

  En genuin tapasbar där den populära tapasrätten La Bomba sägs ha sett dagens ljus.

• Strandpromenaden

  Gång- och cykelgatan sträcker sig längs flera stränder och är perfekt för långpromenad.

Charmiga kvarter och tapas från havet

I La Barceloneta är de flesta av kvarteren charmigt slitna och bär spår av den gamla fiskarkulturen. Här bor många “locals” och de har sina vanliga fruktaffärer, postkontor och bagerier i kvarteret. På vissa gator känns därför Barcelonas turistträngsel väldigt långt borta. Det vardagliga livet är liksom lite som det alltid har varit här.

På barernas tapasmenyer finns självklart fisk och skaldjur och stränderna, med serveringar och grillrestauranger, är bara ett stenkast bort. Typiska tapas från havet är:

• Calamares fritos (friterade bläckfiskringar

• Gambas al ajillo (räkor i vitlökssky)

• Pulpo (bläckfisk, ofta med sugpropparna kvar)

• Sardinas asadas (stekta sardiner)

La Bombas födelseplats

Baren La Cova Fumada är ett bra tips om du vill äta på ett genuint, spanskt ställe. La Cova Fumada har en historisk story bakom sig - men du får bedöma sanningshalten i den själv... Det sägs att den vida kända tapasen La bomba uppfanns här! La bomba är en populär tapas som skulle kunna liknas vid en friterad pitepalt med kött i mitten.

Långpromenad längs stränderna

Faktum är att det finns flera stadsnära stränder i Barcelona som ligger på rad: Sant Sebastia, Sant Miquel, Platja de Somorrostro osv. Det märker man knappt när man går längs strandgatan, som för övrigt är en väldigt fin och lång sträcka perfekt för långpromenad. En del av strandområdet heter Port Olimpic och är lite glassigare. Här är båtarna lite större och butikerna lite flashigare än kvarteren vid stranden La Barceloneta.

Bonustips: därför ska du inte äta paella till middag

Vill du äta den typiskt spanska rätten paella ska du göra det på lunchen, aldrig till middag. Spanjorer äter ofta en rejälare måltid mitt på dagen (följt av siesta 😊) och något lättare på kvällen. Paella kommer egentligen från regionen Valencia och många delar av Spanien har sin egen tolkning av rätten. I Katalonien, där Barcelona ligger, är det arroz negre (svart ris) med grönsaker och kött.

Gràcia

Tipsen i stadsdelen jag kände mig som mest hemma i:

• Casa Vicens

  Den berömde arkitekten Antoni Gaudís första verk i Barcelona.

• Pittoreska torg

  Torgen Plaça Revolució de Setembre 1868 och Plaça Vila de Gràcia är mysiga och genuina.

• Tapasbaren Pepa Tomate

  Pepa Tomate är en rolig bar med god mat. Varifrån namnet kommer är lite oklart, läs mer om det längre ner i texten!

Som en by, fast mitt i storstaden

Kvareten i Gràcia ligger mig väldigt varmt och hjärtat. Här bodde jag som längst och älskade känslan av att bo i en by, fast mitt i storstaden. För det är verkligen så det känns. Här är tempot lite lugnare och mer familjärt. Barerna är som barerna var förr i tiden, likaså grönsaksbutikerna och tobaksaffärerna. På något konstigt vis känns Gràcia immunt mot Barcelonas turistinvasion.

Gràcia ligger strax norr om Barcelonas kärna men ändå på gångavstånd från dess sus och brus. Dessutom finns det fina parker och flera gröna områden nära Gràcia, som Parc Güell, vilket gör att det känns närmare naturen och lätt till lite friluftsliv.

Pepas demokratiska tomater

Restaurante Pepa Tomate serverar många rätter med tomater, helt vanliga vid första anblicken, men oj så goda! Vem var Pepa förresten? Hon var en ung kvinna i 20-talets Gràcia, och det fanns ingen som kunde tillaga tomater som Pepa! Sägs det. Men historien säger något annat. "Pepa" är också slang för grundlagen från 1812, för den stiftades den 19 maj - vilket är Josés namnsdag (vars smeknamn är Pepe). Att ropa "Viva la Pepa" är alltså ingen hyllning till Pepa och hennes tomater, utan för demokratin i Spanien.

Ytterligare ett tips är att gå in på vilken empanadería som helst (som är ett bageri, fast med mer matigt utbud) och köpa piroger. Det är en typisk spansk snabblunch eller frukost, som de äter vid 11-tiden.

Barri Gòtic/El Born

En hel radda i tips i en stadsdel som egentligen är två (eller tre eller fyra…)

• Casa Batlló och Casa Milà

  Ytterligare två av Gaudís hus - väl värda att strosa förbi.

• Santa María del Mar

  Basilikan Santa María del Mar från 1300-talet är en mäktig syn. Dess lillasyster, Santa María del Pi, är också historiskt vacker.

• Placa de Sant Felipe de Neri

  Ett mysigt torg i de gotiska kvarteren. Ta en kaffe och njut av svalkan mellan husens tjocka stenväggar.

• Els 4 Gats

  Kaféet som sägs ha varit Picassos vattenhål. Värt ett besök, i närheten ligger även Picassos museum!

• Mercat de Santa Catarina

  Matmarknad lite off the beaten track. Gå hit istället för till La Boquería vid La Rambla.

• Parc de La Cuitadella

  Barcelonas svar på New Yorks Central park! En grön lunga mitt i staden och dessutom nära till stränderna.

• La Gambeta

  Väldigt bra restaurang med prisvärda skaldjursplatåer.

Gaudís fantasirika hus

De gotiska kvarteren är mörka, mysiga men rätt turistiga. Det finns dock många pärlor att upptäcka även här. Gränsen mellan de gotiska kvarteren (Barri Gòtic) och den angränsande stadsdelen El Born är hårfin, därför har jag slagit ihop mina tips här. Vissa anser också att Cuitat Vella (Gamla stan) och El Ribera, som ligger i de här krokarna, är egna stadsdelar.

Om du promenerar från Gràcia till Barri Gòtic passerar du två hus som är värda sina stopp: Casa Batlló och Casa Milà. Båda är ritade av den berömde ariktekten Gaudí. Casa Batlló kallas i folkmun för Casa dels ossos (Huset av ben) på grund av den skelettliknande fasad som utgör de två nedersta planen.

Basilikor och mysiga torg

Mitt i de gotiska kvarteren tornar den stora basilikan upp sig: Santa Maria del Mar. Den byggdes redan på 1300-talet och har alltid varit känd som ”arbetarnas kyrka” – främst då de som jobbade till havs och tillbad kyrkans helgon. Har du läst Vindens skugga och de andra böckerna av Carlos Ruiz Zafón så vet ni vad jag pratar om…

En annan sevärd basilika är Santa Maria del Pi. Inte lika känd men minst lika fin, såväl inuti som utanpå. Alldeles i närheten ligger det mysiga torget Placa de Sant Felipe de Neri. Vill ni slappa i skuggan och andas lite ”frisk” luft är Parc de La Cuitadella en skön oas, mittemellan El Born och stranden.

Äta och dricka i de gotiska kvarteren

Fortsätter du utforskandet av de gotiska kvarteren får du inte missa kaféet och baren Els 4 Gats (De 4 katterna) vilket var Picassos vattenhål under hans ungdomsår. Picassomusset ligger inte långt härifrån och är värt att gå på.

Marknaden Boqueria är känd som ett ”måste” i Barcelona men det är väldigt turistigt. Gå hellre till Mercat de Santa Caterina så får ni en mycket mer genuin upplevelse och bättre priser!

La Gambeta är en riktigt bra och fin fisk- och skaldjursrestaurang. Här har jag ätit maffiga platåer med allehanda havsdjur för rätt billig peng.

El Raval och La Rambla

På ”andra sidan” La Rambla, sett från Barri Gòtics sida, ligger El Raval. Här kommer tipsen i det området:

• El Ravals multikultur

  Stadsdel som är stark influerad av andra kulturer, t.ex. Mellanöstern. Vill du äta god falafel eller är sugen på asiatisk mat är det hit du ska gå!

• Granja de Viader

  Anrikt kafé med en älskad specialitet: osten mató!

• Skippa La Rambla

  Lägg inte tid (eller pengar) på denna turisttäta och krims krams-rika gata.

Det är ursprungligen kinesiska kvarter och numera även väldigt influerat av andra kulturer, som turkiska, pakistanska, afrikanska med mera. Därför finns det många spännande matbutiker och restauranger här.

Någon liten avkrok från La Rambla ligger Granja de Viader. När du kliver in på detta historiska kafé är du plötsligt i 40-talets Barcelona och dricker varm choklad som är så tjock att skeden kan stå upprätt i den. Deras specialitet är den katalanska osten mató med honung (men deras crema catalana är också poppis). Historien är också lite intressant, läs den gärna här.

Och La Rambla då? Hittills i den här texten har jag undvikit att skriva om den världsberömda gatan… och det är med flit. Skippa den! Det är bara krims krams och inte värt att lägga tid eller pengar på något på den här gatan.

l'Eixample

Det här stora området är intressant att bara strosa i och slinka in på en kopp kaffe eller glas vermouth när du känner för det. Här ligger även den berömda Sagrada Familia.

• Sagrada Familia

  Gaudís mästerverk från 1882 som aldrig färdigställdes (och troligtvis aldrig kommer att göra det heller).

Kvarteren som kallas l'Eixample kan tyckas lite tråkiga på ytan, de är egentligen bara raka linjer gata upp och gata ner. Men kollar man lite mer noggrant, ser man att det är byggda utifrån ett visst rutnät och har ”kapade” kanter i hörnen. Detta för att skapa mer rymd och torgliknande känsla i varje kvarter.

Arkitekten bakom l'Eixample vill att det skulle bli en ”social” stadsdel och ritade in vårdcentraler, skolor och andra nödvändigheter i varje block. Det var unikt att tänka så på 1800-talet och gör l'Eixample därför till en väldigt trivsam stadsdel. Här finns också den högsta koncentrationen (cirka 150 byggnader) av artnouveau-arkitektur i världen.

I det här området ligger också Sagrada familia, Gaudís mästerverk från 1882 som aldrig färdigställdes (och troligtvis aldrig kommer att göra det heller). Den ligger lite off från allt annat så det är värt att ta metron hit. Köp entrébiljetter i förväg och lägg gärna en extra slant på att få köföreträde! Kom tidigt så undviker ni den värsta trängseln och värmen.

De glänsande bilarnas eldorado

På Kuba glänser de gamla amerikanska bilarna i pastellpalettens alla färger. De vrålar längs boulevarden i Havanna och uppfyller den stereotypa bilden av kubanska bilar. Vår praktiska hyrbil framstår som grå och tråkig i jämförelse med den rosa Mustangen och den mintgröna Thunderbirden på parkeringen bredvid.

Vi inser dock snart att en säker bil är en fördel på de kubanska vägarna. Efter 14 dagar och 100 kilometer i bil på Kuba har vi lärt oss att det inte är någon övningskörning att bila runt på ön. Men ett dussin trevliga samåkare, många skyltlösa vägar och oväntade avkrokar visade oss också att det är lärorikt att köra utanför sin komfortzon.

Från huvudstad till landsbygd

Bilsemestern på Kuba börjar och slutar i Havanna. Däremellan åker vi söderut, till småstadsmysiga Cienfuegos och historiskt vackra Trinidad. Både Kuba, Cienfuegos och Trinidad är med på Unescos världsarvslista, vilket betyder att omgivningarna är historiskt vackra och väl bevarade.

Motorvägarna på Kuba strålar ut från huvudstaden till landsbygden likt pulserande blodådror. Vi hamnar dock snabbt på mindre vägar av betydligt sämre kvalitet. Stundtals är vägarna så dåliga att vi kör slalom för att undvika potthålen. De bilar vi möter är mörbultade och blåslagna och vi anar att vår slalomtaktik är bra för att inte gå deras öde till mötes.

En bilvänlig ö med liftkultur

Förutom hålen i vägarna så är Kuba en bilvänlig ö att resa runt på. Kulturen kring bilarna och på vägarna lär vi oss längs resans gång, som att plockare upp liftare och göra plats för samåkning.

Många kubaner liftar varje dag till jobb och skola – sällan behöver de stå länge med tummen i vädret för att bli upplockade. Ibland kommer en lastbil med plats över mellan hönsburar och höbalar, andra gånger en grå och tråkig hyrbil med turister som vår. Men nästan alltid får det plats en extra person och liftarna får sin dagliga skjuts.

Tips när du bokar hyrbil utomlands:

- Bokar du hyrbilen hemifrån, kan du ofta välja till eller välja bort olika försäkringsalternativ. Vissa är helt onödiga då de vanligen ingår i det normala reseskyddet, som t.ex. bagageförsäkring.

- Gör en grundlig inspektion av bilen med biluthyraren när du hämtar ut den från hyrfirman. Stämmer protokollet med de eventuella skador som redan finns? Om inte, be uthyraren notera dem så att inte du sedan får skulden.

- Är ni fler i resesällskapet som ska köra? Håll koll på vilka regler som gäller för medchauffören. Kostnader för försäkringen kan skilja sig markant beroende på ålder.

- Researcha resvägen i god tid. Det finns snabbare vägar som dock kan vara trista att åka länge på, medan de finare vägarna ofta kräver lite mer tid och kartläsning för att bli upptäckta. Använd GPS och kartor i appar som Here och Google Maps.

Noraglass spelar i en egen liga när det gäller smak, kvalitet - och framförallt historia. I år fyller de hela 100 år vilket alla glassälskare borde fira, tycker jag!

1923 började Selma Gerdin tillverka glass i den lilla Bergslagsstaden Nora. Men faktum är att det var själva strutarna som var grejen på den tiden, eller wofflor som de kallades: “I dessa nybakade strutar serverades vispad grädde eller nymodigheten ”glace”. De första glassmaskinerna vevades för hand och kyldes av is som sparats från vintern.” Det skriver Noraglass och tillägger att allt annat är sig likt från Selmas tid. Dagsfärsk glass, tillverkad i Nora. Då som nu!

Noraglass öppnar för säsongen idag och firar sitt 100-årskalas lite längre fram i juni.

Bilderna är från ett glassigt besök på självaste fabriken i centrala Nora. Sommartid har de försäljning på Glasstorget, Kafé Strandstugan (med eget hembageri) samt på våffelstugan Selma G i Nora.