• Beyoncé Single Ladies (Put A Ring On It) (låt)
  18 november kommer Beyoncés tredje, en dubbelskiva säger ryktet. En av två släppta singlar är Single Ladies (Put A Ring On It), som med robotljud, Get Me Bodied-vibbar och independent women-tema får mig att hoppas på ytterligare stordåd från Beyoncé, även om jag fasar inför faktumet att det får plats många alltför smäktande ballader på två skivor. Hon sägs också ha skaffat sig alter egot Sasha Fierce, vilket orsakat visst rabalder och vilda diskussioner. Det blir intressant att se vad hon ska med det till. 18 november som sagt. (Agnes Arpi)
• Spotify (tjänst)
  Nej, det är fortfarande väldigt långt från att vara heltäckande, ljudet är väl i ärlighetens namn knappast det mest dynamiska som hörts och det finns fler invändningar om man vill vara ogin. Men samtidigt är det fortfarande bara en betaversion, det finns redan mycket att gräva ner sig i och i takt med att biblioteket fortsätter fyllas på och tjänsten utvecklas har jag svårt att inte jubla åt idéen och, kanske lite blåögt, börja drömma den framtida potentialen. (David Drazdil)
• Tiger Lou A Partial Print (album)
  Oktober innehöll en hel mängd bra skivsläpp. Mogwai, The Change, Glasvegas, David Sandström Overdrive, Frida Hyvönen, Deerhunter och Robert Svensson släppte alla bra skivor, men den jag såg fram emot mest var Rasmus Kellermans. Tredje fullängdaren är en introvert, mörk och suggestiv sådan och inte alls lika hittig som tidigare skivor. Inte mig emot. Vad som på Until I’m There från The Loyal påbörjades har här förfinats och utvecklats till indierock av finaste sort. (Jonas Appelqvist)
• Torture Division (band)
  En av sommarens bästa spelningar var Torture Division på Metaltown i Göteborg. Sedan dess har jag velat höra mer av den minst sagt rutinerade trion och därför är det mycket glädjande att konstatera att de har vikt oktober månad åt att spela in sin tredje demo. Vi väntar med spänning på resultatet. (Mats Guldbrand)
• Frida Hyvönen Silence Is Wild (album)
  Calexico (konsert, Vega)
  Merz Moi et Mon Camion (album)
  Nej, jag kan inte välja. Oktober har varit för bra. Jag har dansat gatorna fram till Hyvönens London!, hört ett av årets hittills bästa album live i Köpenhamn och äntligen tagit mig tid att lyssna på Merz fantastiska Moi et Mon Camion som släpptes i våras men som jag köpte i somras och sen inte haft tid för. Hade jag fått gå loss helt hade Jolie Hollands The Living and the Dead varit med bland oktobers bästa också. Men så roligt ska vi inte ha det. (Maria Gustafsson)
• Astrid Swan Spartan Picnic (skiva)
  Som ett finskt skogsrå dök hon upp och ställde till det i min hjärna. I oktober var hon definitivt bäst, och antagligen mycket längre än så. Hennes blandning av städade musikallåtar och mycket mycket mörka underströmmar är ljuvlig. (Marie Lindström)
• Menahan Street Band Make the Road By Walking (album)
  Nu när de allra dammigaste resterna av 60- och 70-talet för länge sedan borstats av är det tur för världens alla samplingsmästare att någon levererar nytt sväng att stöpa om. Att det svänger lika hårt i ursprungligt skick vet ni redan. Instrumental soul när den är som allra mest gatunära, på New York-vis. (Patrik Hamberg)
• Skivtorkan är över! (händelse)
  Efter en helt sjukt sömnig sommar och prehöst har det börjat tagit fart ordentligt. Det släpps för tillfället så mycket skivor att man omöjligt kan hinna med. Men det är inte bara kvantiteten man är glad över utan dessutom kvaliteten på de skivor som släpps. Noah 23, K-the-I???, Statik Selektah, Termanology och Dr Dooom är alla exempel på att albumformatet inte på något sätt är uträknat. Nu är det bara att ladda om datorn, skivspelaren och iPoden för vintern bjuder bland annat på nya skivor från Common, Q-Tip och Jay-Z. Då ser det ut som om man överlever den här vintern också. (Pontus Gustavsson)
• Empire of the Sun Walking on a Dream (Sam La More 12″ mix) (låt)
  Och till sist dök Sleepy Jackson-Luke Steele upp igen. Nu i en något mindre storhetsvansinnig elektronisk popduo. MGMT, eat my shorts. (Martina Nordman)
• Sonic Negroes (konsert)
  The Hellacopters finfina avskedsspelning i Huskvarna till trots, så var oktobers bästa upplevelse Sonic Negroes spelning veckan före. Smått paradoxalt kan tyckas, när båda banden rör sig i samma genre i stort sett, men det handlar mer om sammanhang. The Hellacopters är ett av mina absoluta favoritband, medan Sonic Negroes är tämligen obekanta, bortsett från Hambergs recensioner av deras sjutummare. När Honky Bastard Blues damp ner avfärdade jag den med en axelryckning och med de förväntningarna var det så befriande att få se en så helgjuten, adrenalinstinn skrevrocksspelning på en liten mc-klubb mitt i mörka Småland. (Tomas Lundström)
• Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio Ere sant, ere så? (låt)
  Björk och Thom Yorke Náttúra (låt)
  Jag vill ju egentligen välja Nina Ramsby och Ludvig Berghe Trio för tredje gången i år till en månadssammanfattning. Och jag kan inte riktigt låta bli, för när jag gick till jobbet härom dagen slogs jag brutalt av hur bra vissa av låtarna skivan är. Hennes röst är ett instrument och trion möter upp. Fantastiskt bra. Men när min favoritartist släpper en singel kan jag ju inte bortse från den heller. Björk försöker räddar världen, men låter mer desperat än hoppfull. (Kal Ström)

Raphael Saadiq 100 Yard Dash (låt)
Med en sällan skådad intensitet kvider Saadiq fram septembers allra finaste, uppbackad av både tamburin och kör. Kan någon ta upp tråden från förr utan att tappa fokus är det Saadiq. Den nya skivans höjdpunkt är en två minuters lyckad hybrid.
(Agnes Arpi)

At the Gates, KB, Malmö (konsert)
Att till slut få se At the Gates live var bra nog. Att dessutom få se dem göra en så pass bra spelning var att toppa alla förväntningar.
(Tomas Lundström)

Scibi feat. Robina Love Come Down (Original Mix) (låt)
Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa. Let your love come down. Let your love come down. So let your love come down. Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa. Du-du-du-da-da-da-daa.
(Ola Andersson)

Lack (band)
European Social Forum intog Malmö och nyhetsrapporteringen fokuserade föga förvånande nästan uteslutande på kravallerna som följde på Reclaim The Streets-manifestiationen vid Triangeln. Vad man (och typ alla andra) missade var att danska Lack ett par kvarter bort samtidigt gjorde sitt tredje sista gig någonsin. Jag och medlemmar ur Sista Sekunden, Scraps of Tape och Giant Boar plus ytterligare några tappra såg detta band pumpa ur sig deras besinningslösa och furiösa hardcore för sista gången på svensk mark. Om det var bra? Fantastiskt bra. Sorgligt? You bet.
(Jonas Appelqvist)

Peter, Bjorn and John Seaside Rock (album)
Stundtals vill jag bara lyssna instrumentala alster. Att det skulle bli Peter, Bjorn and John i det här fallet förvånar mig, då jag tidigare inte har brytt mig om trion för fem öre. Sent ska syndaren vakna, för det här är onekligen grymt.
(Mats Guldbrand)

Nina Ramsby och Ludvig Berghe Trio Och alla dom andra (låt)
Det där som konserten på Way Out West utlovade täcks in med råge.
Otroligt bra.
(Kal Ström)

Majestic Flow (blogg)
Döper man en blogg efter en låt från världens bästa svenska hiphopalbum är det en tydlig signal att jag ska lyssna. Jag har ingen
aning om vem som ligger bakom, men flödet av mer eller mindre obskyr oftast gammal svensk hiphop får det att tåras nostalgiskt i mina öron. Diskussionerna med Miki är dessutom galet underhållande. Om du var med när man kunde köpa all svensk hiphop som släpptes kommer du också att gilla det här.
(Patrik Hamberg)

Woodpigeon Songbook (album)
September var svårt. Men bland alla höstlöv hittade jag kanadensarna i Woodpigeon. De slog mig direkt. Som en kör av vargar.
(Madelene Holm)

• Euros Childs – O Ein Dear
• Hello Saferide – 25 Days
• Mike Aiken – Bottoms Up
• Stina Berge – Pariserhjul
• Kimya Dawson – We’re All Animals
• Frida Hyvönen – Enemy Within

Istället kommer den nu.

I programmet hör du, förutom mig och Madelene Holm; The Rice Twins, Estelle, My Morning Jacket, Pretty Whores of Manhattan, Margarita, Sunny Day Sets Fire, Monde Yeux och Stevie Wonder.

Vi hörs igen i början av augusti.

• Running With Horses Over Before it Ended
• Miss the Occupier External Male
• Static in the City Spark a Revolution
• Ally Kerr Without You
• The Kays Lavelle Swanfields
• Isosceles Kitch Bitch

1. Notorious BIG – Juicy – Ingen gör eller gjorde det som Biggie Smalls. Avslappnad och tillbakalutat så det förslår.

2. Snoop Dogg – Gin & Juice – När du tröttnat på ljummen EM-öl i solen kan Gin & Juice med stora isbitar vara något för dig.

3. Talib Kweli med Faith Evans – We Know – Avslappnad och cool.

4. Kaah – Kaahlla mig – Enda soulspåret på skivan. Soul på svenska utan att bli fånigt.

5. One Self – Bluebird – Har som de flera av låtarna på skivan en riktig solfylld musikvideo. Svenskan Yarah Bravo leverar tillsammans med sin man Dj Vadim och Blu Rum 13.

6. Ice Cube – It Was a Good Day – 30 grader varmt, semester och en färdiggrillad flintastek. Klart att det var en bra dag?

7. Valfri The Latin Kings-låt – Svenska kungarna på sköna sommarlåtar där man får svårt att välja en favorit. Men Fint Väder, TLK, De E Knas, Mecka och Shonnar Vet tillhör ändå undertecknads favoriter. Det var något visst med Dogge innan han gick solo.

8. Ken – Sommarminnen – Väcker gamla svenska hiphopminnen. Klassiska rader att fylla i tillsammans med vännerna.

9. Masta Ace – Beautiful – Suverän låt från den suveräna skivan Long Hot Summer.

10. Goldmine – Mic Love – Relativt bortglömd svensk hiphopgrupp. Mic Love är producerad av Stonebridge & Nick Nice som varit och petat på allt från eurodance till reggae och mängder av klubbmusik sedan dess.

11. Ahmad – Back In the Days – Klassiker från 1994 som bland annat Timbuktu, Chords och Supreme gjorde en tolkning av för några år sedan.

12. Zero 7 med Mf Doom – Summersault – En underbar remix från Danger Mouse.

13. Souls of Mischief – 93 Til’ Infinity – En av världens bästa låtar. Kill all that wack shit!

14. A Tribe Called Quest – Can I Kick It? – Can I kick it? Yes you can!

15. Outkast – Southernplayalisticadillacmuzik – Outkasts kanske bästa skiva innehåller massa godingar. Låten med samma namn som albumet är nog ändå favoriten.

16. Dr Dre med Snoop Dogg – Nothing But A G Thang – Lika själklar sommarlåt som midsommarstången på midsommar eller tomten på julen. En superklassiker som man vill grilla och dricka kall öl till.

Vi spelar Emil Jensen, Rammstein, M83, The Radio Dept., Coldworker och Donna Summer.

Resten av månadssammanfattningen hittar du publicerad i lördags.

Prenumerera på podradion på adressen feeds.dagensskiva.com/dagensskiva-podradio i ditt podradioprogram (som iTunes). Du kan också dra och släppa länken på iTunes så frågar den automatiskt om du vill prenumerera.

Du kan rösta på oss i Svenska podradiopriset. Just nu leder vi i musikkategorin, är tvåa i amatörkanalkategorin, trea i originalkanal och delad sexa i bästa svenska kanal.

Rammstein Das Model (låt)
Jag upptäckte precis en fantastisk gammal Kraftwerk-cover. Rammsteins version av Das Model bör ingen som gillar tyska industriljud undgå.
(Isabelle Ståhl)

Elvis Costello My Three Sons
Min månad sammanfattas mycket kort i den helt underbara My Three Sons med Elvis Costello: så vuxet, så värdigt, en sådan kärleksfull hyllning till sin egen historia. Momofuku är det bästa Costello gjort sedan samarbetet med Burt Bacharach.
(Joakim Johansson)

M83 Graveyard girl (låt)
Shoegaze har överlag varit en totalt anonym genre för mig. Bortsett från ett par akter som lyckas göra den intressant. M83 är en sådan akt och nya skivan Saturdays = youth, den femte i ordningen, innehåller smått fantastiska Graveyard girl. Det känns otroligt daterat och det på ett bra sätt. 1989 ringde och ville ha tillbaka sitt sound. Typ.
(Jonas Appelqvist)

The Radio Dept. Freddie and the Trojan Horse (låt)
Det kom en hel del som var väldigt bra denna månad. Men The Radio Dept. är ändå The Radio Dept., och jag höll på i taket när jag förstod att en EP väntar ”redan” i juni. Nya singeln är inte lika bra som radiodepartementet kan vara, men jag är inte besviken trots lång väntan.
(Madelene Holm)

Eef Barzelay True Freedom (låt)
För att albumet Lose Big var så där fint som jag inte vågat hoppats på.
(Maria Gustafsson)

Pen Expers Ether (låt)
Jag har väntat så länge på att något sånt här skulle komma ut ur det infekterade pop-Sverige. Och det var värt väntan.
(Martina Nordman)

Coldworker Rotting Paradise (album)
Det var ett tag sedan ett dödsalbum intresserade mig riktigt mycket, men Coldworker lyckas med det utan några som helst bekymmer. Kvalité rakt igenom.
(Mats Guldbrand)

Donna Summer I’m a Fire (Solitaire Club Mix)
Nytt album från Donna (DONNA!) borde ju kunna vara grejen hela dagen. Särskilt som en stor del av världen, Kleerup alldeles nyss, uppdaterat Giorgio Moroders och Donnas sjuttiotalselektrorymddisco. Istället blev det rätt trist r’n'b-nånting som strömlinjeformade radiokanaler gillar. Inte helt oväntat är det när det låter som mest Donna, mest disco, som Crayons är som bäst. Sebastian Arocha Morton, som också rattade Samantha James Rise förra året, gör här ett helt okej jobb med I’m a Fire. Men det är först när Solitaire sätter tänderna i ljudfilerna som I’m a Fire verkligen, totalt, fullständigt exploderar i en pianohamrad och stråkströsslad discohousebomb med världens snyggaste ögonfransar och ett helt hav av snurrande kyrkbänkar.
(Ola Andersson)

Chords Things We Do For Things (album)
Ett riktigt bra svenskt hiphopalbum. Det var faktiskt varken igår eller ifjol. Eklektiskt är bara förnamnet. Finaste funken efternamnet.
(Patrik Hamberg)

2008-05-20

• Chrystallion Hattin (album)
  Isabelle Ståhl menade att vattnigare power metal får man leta efter.
• Postboxen 2008-05-20
  Mats vittjade postboxen och hittade bland annat en Lars Winnerbäck-singel och småtramsig italiensk metal från Stormlord

2008-05-21

• Elvis Costello & The Imposters Momofuku (album)
  Joakim Johansson tyckte varken skivan var relevant eller nyskapande, men bra som fan ändå.
• Radio dagensskiva.com #71: Sedan sist; Kathryn Williams, Tape, Death Cab For Cutie med mera
  Förra veckans podradioprogram.

2008-05-22

• Eef Barzelay Lose Big (album)
  Maria Gustafsson skrev om en ny soloskiva av Eef Barzelay från Clem Snide.
• Beck produceras av Danger Mouse
  Danger Mouse producerar Becks nya skiva och första låten har lagts ut på Myspace.
• Fler nya artister till Hultsfred
  Tomas berättade att Mustasch, Ane Brun, The Haunted och Tingsek bokats till Hultsfred.
• Postboxen 2008-05-22
  Billie the Vision and the Dancers, bRONk och Finn the Giant kom till postboxen.
• Sofia Search & Destroy – a punk lounge experience (album)
  Patrik Hamberg sågade en skiva som han tyckte var ett slöseri på talang.
• Torture Division och Tiamat till Metaltown
  Metalfestivalen i frihamnen i Göteborg presenterade nya namn som är klara för festivalen.

2008-05-23

• Jamie Lidell Jim (album)
  David Drazdil tycker Jamie Lidell gjort sitt starkaste låtmaterial till Jim men att något ändå saknas.
• Tiamat Amanethes (album)
  Tomas hörde ett grekiskt drama i form av storslagen gothrock.

2008-05-24

• Kiss tio allra bästa
  Patrik Hamberg spelar upp den framröstade listan över Kiss allra bästa låtar som podradioprogram.
• Kiss Dynasty (album)
  Patrik skrev även om skivan med, vad han kallar, discojönseri.
• Sigur Rós avslöjar
  Marie Lindström berättade att Sigur Rós skulle berätta en hemlighet idag tisdag. Det var titeln på albumet och att de skulle lägga ut en låt för nedladdning.

2008-05-25

• Kleerup Kleerup (album)
  Ola Andersson skrev om Kleerups hyllade album.
• John Fogerty ger folk vad folk vill ha på Löfbergs Lila Arena
  Patrik Hamberg gick på upptäcksfärd i Löfbergs Lila Arena och såg John Fogerty.

2008-05-26

• Scarlett Johansson Anywhere I Lay My Head (album)
  Kal Ström skrev om en skiva som är omöjlig att inte ha fördomar inför.
• Postboxen 2008-05-26
  Mats hittade bland annat en solodebut från Frank Ådahl och en singel från Ratatat.

2008-05-27

• Autisterna Sista scenen (album)
  Madelene Holm skrev om pop på svenska och fästingar på stjärten eller själen.
• Weezer på Youtube
  Marie tipsar om Weezers Youtube-video på Youtube för nya singeln Porks & Beans.

Nicke Andersson (The Hellacopters), Niklas Olsson (ordförande i Kiss Army Sweden), Mikael Nordlander (Musikbyrån), Anders Jakobson (Coldworker), Pelle Gunnarsson (Chrome Magazine, Black Juju Records), Marcus Grahn (författare och journalist), Salme Dahlström (tidigare Oja, Kvitt eller dubbelt-vinnare och sångerska) och sist men inte minst Henrik Josefsson (dagensskiva.com-besökare, känd som henko).

Tillsammans listade vi inte mindre än 57 låtar ur Kiss-katalogen. En brokig samling som sträcker sig från första albumet till sista. Någon från nästan varje album.

När vi räknade samman rösterna stannade topp tio ändå på låtar från bandets sju första album.

1. Detroit Rock City (Paul Stanley, Bob Ezrin)
   Ja det var väl ingen överraskning? En av bandets absoluta klassiker. Låten toppade fyra av röstsedlarna och fanns med på sju av tio.
2. Strutter (Gene Simmons, Paul Stanley)
   Första låten från första skivan. Många skulle säkert säga att det aldrig blir bättre än så. Har remixats ett par gånger, men visst är det originalversionen som svänger bäst?
3. C’mon And Love Me (Paul Stanley)
   Etta på en lista, tvåa på en annan och med på ytterligare två bevisar att det här är mer än bara ett albumspår (ja det var ju faktiskt en singel också). En galet skön rockstänkare.
4. Love Her All I Can (Paul Stanley)
   Etta på två av listorna. En perfekt rock’n'roll-låt.
5. Black Diamond (Paul Stanley)
   Låten trummisarna brukar få en chans att skina som sångare på live.
6. I Stole Your Love (Paul Stanley)
   Actionrocken börjar här.
7. She (Gene Simmons, Stephen Coronel)
   En av flera låtar som flyttades från Simmons och Stanleys tidigare band Wicked Lester till Kiss och fick ett rakare arrangemang.
8. I Was Made for Lovin’ You (Paul Stanley, Vini Poncia, Desmond Child)
   Disocflörten som delar fansen i två läger – kärlek eller hat. Toppade en lista i vår omröstning och var trea på en annan.
9. Love Gun (Paul Stanley)
   Ett av de mest självklara inslagen i Kiss live-set. En knivskarp hårdrocksdänga.
10. Goin’ Blind (Gene Simmons, Stephen Coronel)
    Låten som fick ett nytt liv när den plockades fram till Unplugged-inspelningen, även om vi så klart minns den bäst som den lät på Hotter Than Hell.

Studioalbum
Kiss (1974)
Hotter than Hell (1974)
Dressed to Kill (1975)
Destroyer (1976)
Rock And Roll Over (1976)
Love Gun (1977)
Gene Simmons (1978)
Ace Frehley (1978)
Peter Criss (1978)
Paul Stanley (1978)
Dynasty (1979)
Unmasked (1980)
Music from The Elder (1981)
Creatures of the Night (1982)
Lick It Up (1983)
Animalize (1984)
Asylum (1985)
Crazy Nights (1987)
Hot in the Shade (1989)
Revenge (1992)
Carnival of Souls (1997)
Psycho Circus (1998)

Livealbum
Alive! (1975)
Alive II (1977)
Alive III (1993)
Kiss Unplugged (1996)
Symphony/Alive IV (2003)

Samlingsalbum (i urval)
Double Platinum (1978)
Killers (1982)
Smashes, Thrashes & Hits (1988)

Köp på iTunes Music Store:

Lyssna:

2008-05-10

• Kathryn Williams & Neill MacColl Two (album, mp3)
  Maria Gustafsson skrev om en skiva hon inte kunde motivera.
• Emrik Soul Swedish Man (album, cd)
  Patrik Hamberg om gamla Stonefunkers-Emrik och ännu ett av hans soloalbum.
• Samling Nigeria 70: Lagos Jump – Original Heavyweight Afrobeat Highlife & Afro-Funk (album, aac)
  Patrik skrev också om en samling highlife och afrofunk, men tyckte det var lite för lite afrofunk.

2008-05-11

• Matmos Supreme Baloon (album, mp3)
  Ovanligt trevligt tyckte David Drazdil om överlägsna balong.
• Busta Rhymes bjuder upp till fest
  Pontus Gustavsson skrev om Busta Rhymes spelning på Behrns i Sthlm.

2008-05-11

• Tape Luminarium (album, mp3)
  Kal Ström om Tape som inte låter som något annat.
• Skotsk podcast #5
  Marie Lindström tipsade om skotsk musik i sitt femte radioprogram om den skotska musikscenen.
• Håkan Hellström presenterar sommarturné
  Maria presenterade Håkans turnédatum för sommaren
• Kiss Psycho Circus (album, cd)
  Patrik Hamberg fortsatte räkna ner till sommarens Kiss-konsert med vad han hoppas är den sista skivan med nytt material från Kiss.

2008-05-13

• Samling Disco Italia – Essential Italo Disco Classics 1977-1985 (album, mp3)
  Ola Andersson om disco från Italien i alla dess former.
• Easy Action goes speedway
  Tomas Lundström tipsade om gamla sleazerockarn Easy Action som spelar i anslutning till en speedway-tävling.
• Postboxen 2008-05-13
  Mats Guldbrand hittade Coldworker, Mad Midget och Per Gessle bland annat i postboxen.

2008-05-14

• Svanevit Rikedom och gåvor (album, cd)
  Peter Dahlgren om omskriven folkmusik.
• Ken och sex till klara för Hultsfred
  Tomas berättade att Ken, The Futureheads, Firefox AK och några till är klara för Hultsfredsfestivalen.

2008-05-15

• Alter Me The fall (album, cd)
  Jonas Appelqvist citerade Shakespeare i sin sågning av danska Alter Me.
• Death Cab For Cutie Narrow Stairs (album, cd)
  Madelene om en skiva som är lite för personligt plågsam egentligen.
• Postboxen 2008-05-15
  Brevbäraren levererade Miss Li och en skiva som vill uppmärksamma på situationen i Tibet.
• Ny sökfunktion på dagensskiva.com
  Vår utvecklare Henrik Melin har byggt om och förbättrat vår sökfunktion.

2008-05-16

• Räven Låtar som precis som jag inte riktigt passar in (album, cd)
  Agnes Arpi om en soloskiva från Johan Kammargården från Svenska Akademien.

2008-05-17

• Looptroop Rockers Good Things (album, cd)
  Pontus skrev om Looptroop som blivit en medlem färre och Rockers längre.

2008-05-18

• Madrugada Madrugada (album, cd)
  Fredrik Welander skriver inte om album längre, men gör undantag för norska Madrugada.
• Kiss Kiss (album, lp)
  Tomas om en riktig klassiker i Kiss-vänners värld.
• Postboxen 2008-05-18
  Mats hittade The National, Tiamat, och Tremolo Beer Gut med mera i postboxen.

2008-05-19

• Pen Expers Baby’s Gone Straight (album, cd)
  Martina Nordman skrev om att det är svårast att skriva om de bästa skivorna.
• Hjälp oss vinna podradiopriset
  Vi uppmanade er att rösta på oss i Svenska podradiopriset.
• Hultsfred presenterar Rookieakter
  På Rookiescenen spelar de artister som Rockparty, som arrangerar Hultsfredsfestivalen, är på väg upp. De som inte riktigt är etablerade ännu. I år hittar vi bland andra First Aid Kit och Johan Alme där.
• Robyn till Arvika
  Arvikafestivalen å sin sida är inne i en period där de släpper en artist som är klar för festivalen per dag. Nu senast blev Robyn klar och kanske kan vi få se något av samarbetet med Kleerup under festivalen eftersom han blev klar för någon vecka sen.

Prenumerera på podradion via iTunes Store
Prenumerera direkt (du kan dra och släppa länken på iTunes för att prenumerera)

• King of Hillhead – Warped Memories
• The Deficit Model – Q Without U
• Heatseeker – The Hedrons
• Viewing Scalasaig – The Sons Republic
• Wheels – Come on Gang!
• My Funny Valentine – Vance Adair

Fredag 2/5

• Traktor Sequence the Sequence (album, cd)
  Jonas Appelqvist skrev om svensk hardcore som han trodde att vänner av The Blood Brothers och JR Ewing kommer gilla.

Lördag 3/5

• Månadssammanfattning: April
  Podradio med redaktionens sammanfattning av april med bland annat Children of Bodom, Markus Krunegård, Plantlife och Jamie Lidell.
• Boris Smile (album, cd)
  Japanska Boris går från konstrock till grunge. (Kal Ström)
• Postboxen 2008-05-03
  Dagens postboxskörd var bland annat Ass, First Floor Power, The Last Days of Disco och Räven.

Söndag 4/5

• Atmosphere When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold (album, cd)
  Pontus Gustavsson skrev om storbolagsoberoende hiphop från Atmosphere.
• Kiss Rock and Roll Over (album, lp)
  Tomas Lundström fortsatte Patrik och hans projekt att recensera en Kiss-skiva i veckan fram till sommarens konstert.

Måndag 5/5

• Coldplay Violet Hill (låt, mp3)
  Fredrik skrev om Coldplays gratissläpp från kommande albumet och tyckte att det vore ett gott exempel att ge bort hela albumet istället, till några av kommentatorernas förvåning.
• Nine Inch Nails släpper ny skiva fritt
  Nine Inch Nails släpper sin nya skiva The Slip fritt (under Creative Commons-licens).
• Postboxen 2008-05-05
  Vi vittjade bland andra Universal Poplab, Matmos, Elvis Costello & The Imposters och Nôze.

Tisdag 6/5

• Jeremiha Where the Stars Scream Out Your Name (album, cd)
  Martina Nordman skrev att mindre är mer med Jeremihas 80-talspop.
• And all that jazz
  Kal Ström samlade ihop 1900-talets bästa jazzskivor enligt en bunt listmakare och gjorde en 25 i topp-lista. Överst hamnade Miles Davis.

Onsdag 7/5

• Mandylon A good excuse and a yellow sun (album, cd)
  Isabelle Ståhl skrev om mjukmedel, HIM och svartmejkade killar i odefinierbar ålder i en förvånansvärt välavvägd blandning mellan tung rock och pop.
• Juvelen 1 (album, cd)
  Kal Ström skrev om otillfredställande småjuck.
• Postboxen 2008-05-07
  Bland annat Busta Rhymes med Linkin Park, La Puma, Ersi L. Arvizu och Tape.

Torsdag 8/5

• The Roots Rising Down (album, cd)
  Joakim Johansson njuter av att inte bli överraskad av The Roots, eftersom han fick vad han förväntade sig: ett fantastiskt album.

Fredag 9/5

• Chords Things We Do For Things (album, aac)
  I morgon skriver Patrik Hamberg om den bästa svenska funkskivan
  sen Damn! släppte Youth Style.

Ryan Adams Wonderwall (låt)
För ett par dagar sedan hörde jag en fantastisk låt på radion samtidigt som jag försökte se till att barnen skulle få frukost. Allt bara stannade. Jag hade glömt bort att den här låten kunde låta ännu bättre som cover. Tar sig in på min fem-bästalista över världens bästa covers.
(Fredrik Welander)

Children of Bodom Blooddrunk (album)
Children of Bodoms nya Blooddrunk är en blodstinn och thrashmättad upplevelse. Mitt favoritspår hittils är Lobodomy, en synthig men söndertrasande hård käftsmäll.
(Isabelle Ståhl)

Electric President Sleep well (album)
Varje gång Ben Cooper och Alex Kane släpper nytt stillas Grandaddy-abstinensen avsevärt. Så bra är det. Melodierna som genomsyrar en ljudbild som bokstavligt talat skriker lofi (merparten av Electric Presidents material spelas in i Coopers sovrum) är som manna från himlen och skulle kunna platsa på The Sophtware slump. Singer/songwriter-vibbar med elektroniska förtecken. Dntel korsat med Styrofoam. Fast ändå inte. Bara ännu bättre.
(Jonas Appelqvist)

Markus Krunegård, Markusevangeliet (album)
Det må vara tråkigt att hylla Markus ännu en gång, men det är så bra. Han är så bra. Det talar rakt in i mitt hjärta.
(Madelene Holm)

First Aid Kit Jagadamba, You Might (låt)
Orminges tonårsupplaga av CocoRosie. Ge mig mer!
(Maria Gustafsson)

The Sword Gods of the Earth (album)
Jag fortsätter att kära ner mig i musik som har ena foten i 70-talet. The Sword ger oss doom och stoner med thrashiga riff som får de små håren att resa sig på min vinterbleka kropp.
(Mats Guldbrand)

Alphabeat 10,000 Nights (Bimbo Jones Remix)
Har redan sagt det mesta som behöver sägas om den här i min recension tidigare i veckan. Det här är vår. Det räcker så. Hade lika gärna kunna valt Bimbo Jones-remixen av Fascination istället, men eftersom 10, 000 Nights är mer april blir det den.
(Ola Andersson)

Plantlife Time Traveller (album)
Jack’s back. Hollywoodfunken lever.
(Patrik Hamberg)

Jamie Lidell Where’D You Go? (låt)
Svängigt och bra. En manlig Amy Winehouse‽
(Kal Ström)

• (I won’t) Leave You To Die – Underbelly
• This Is The New – The Low Miffs
• Blood Explosion – Betty Brant
• Once You Know – Le Reno Amps
• Surfer Girl – FABS
• Poison Arrow – Callel

När jag lyssnar på bandets egen version av Nude tycker jag att låten är sådär. Lite för tjocka lager av ljud ligger ivägen för det som jag tycker låter allra bäst, nämligen Thom Yorkes sång och det känsliga gitarrspel som stöttar honom. Så bra då att Radiohead bestämt sig för att ge mig möjligheten att skapa min egen version av Nude. I den nedladdningstjänst jag använder kostar mig detta nöje 54 kronor. Då får jag den officiella versionen av Nude samt de fem olika spår jag själv kan sätta ihop för att göra min egen version.

Så jag öppnar laddar hem paketet och öppnar den lilla ljudbehandlare som följer med operativsystemet till den äppelmärkta produkt av laptopkaraktär jag använder, lägger in spåren för bas, trummor, gitarr, sång och övriga ljud som körer, stråkarrangemang etc. Där lyssnar jag igenom spår för spår innan jag lyssnar på Radioheads egen version igen. Efter denna lilla analys får jag ganska snabbt klart för mig hur jag vill att Nude ska låta.

Naknare.

Alltså tar jag bort spåret med körerna och stråkarna och låter min version bygga på den försiktiga basen, de nästan jazzigt tassande gitarrerna och sången. Efter lite mer än halva låten låter jag trummorna vara med. Vips, har Radiohead släppt sin bästa låt sedan Street Spirit. Helt i min smak.

Det kanske kan störa några puritaner att inte ens en låt längre behöver vara en låt. Att möjligheten att remixa blir konsumentens eget privilegium. För mig är det en utveckling som varit efterlängtad. Fler borde ta efter Radioheads exempel. Det finns fruktansvärt många låtar som skulle må bra av att anpassas efter mina öron.

Och dina.

Vill du höra fler versioner av Nude än min går du in på radioheadremix.com och lyssnar. Eller gör din egen.

Håkan Hellström Kär i en ängel
Han har blivit en stor pojke nu och sjunger om lycklig tvåsamhet istället för lyckopulver. Något en traditionalist som jag själv uppskattar.
(Agnes Arpi)

In Flames The Mirror’s Truth (låt)
Första singeln från In Flames nionde mästerverk A Sense of Purpose heter The Mirror’s Truth och är en suggestiv, explosiv historia, fullmatad med allt från det neoklassiska recept som göteborgarna jobbat med på senaste skivan. Jag gillar nästan den kraftfulla versen bättre än refrängen.
(Isabelle Ståhl)

Eels Useless Trinkets och Meet the Eels: Essential Eels vol, I (album)
Missa för allt i världen inte att ett av vår tids mest missförstådda musikaliska genier, Mark Oliver Everett, släppt två samlingsskivor med sitt band Eels nu under 2008. Blandningen mellan amerikansk låtskrivartradition, lo-fi, existentiell vardagsångest och smakfullt simpla melodier blir nog inte vackrare än så. Skivorna heter Useless Trinkets och Meet the Eels: Essential Eels vol, I.
(Joakim Johansson)

Robert Svensson feat. Adam Olenius 1987 (låt)
Mixtapes & Cellmates ynglar av sig. Denna gång är det inte basisten Matildas New Decade som står under lupp, utan sångaren och låtskrivaren Roberts soloprojekt. Till sin hjälp har han tagit Jejo Perkovic (bland annat The Bear Quartet och Brick) och Adam Olenius från Shout Out Louds och resultatet är bedårande och oemotståndlig indiepop. I väntan på fullängdsalbumet Young punks are on the never-never från utsökta Nomethod Records får vi hålla till godo med första singeln. Gott så!
(Jonas Appelqvist)

We are Scientists Brain Thrust Mastery (album)
Det var svårt att välja i mars. Skulle jag ta något av det där som betytt så mycket och varit så jobbigt att lyssna på när allt har varit skit? Eller kanske Markus Krunegårds (underbara Markus!) Jag är en vampyr som jag gick och skrek med till så att grannarna säkerligen önskade sig hörselskydd? Eller Håkan, som alltid säger rätt saker i rätt tid, särskilt i singeln För en lång lång tid? Det blev något slags mellanting som jag känner att jag haft svårt att sluta lyssna på. We are Scientists släppte albumet Brain Thrust Mastery, med några riktigt guldförgyllda spår. Särskilt underbara Lethal Enforcer med en hel del fina textrader. ”You might think it’s all in your head but you’re not certain anymore”…
(Madelene Holm)

Dimma Drabbad av oro (låt)
Denna riffiga hårdrock från Uppsala får mig att jubla av glädje! Mars bästa låt utan tvekan.
(Mats Guldbrand)

Whitest Boy Alive – Golden Cage (Fred Falke Remix)
Det stod mellan två låtar den här gången. Eftersom Joakim skrev om Marit Bergman i måndags (Justus Köhncke-mixen av Out on the Piers var den ena låten), så tyckte jag att jag kunde sätta strålkastarljuset på den andra. Erlend Øye låter som Erlend Øye brukar. Fred Falke låter som Fred Falke brukar. Höstregnsensamt och vårsolsbubblande. Finemang så.
(Ola Andersson)

Wildbirds & Peacedrums The Snake (album)
Med trummor och sång skapar de genuint unik musik. Ett av årets fem bästa album kommer från årets Jazz i Sverige-grupp, men är något helt annat.
(Patrik Hamberg)

Dra och släpp den orangea rss-ikonen till ett iTunes-fönster för att prenumerera på podradion.

Veronica Maggio Måndagsbarn (låt)
Jag är extremt svag för fröken Maggios röst. Hennes debut var en guilty pleasure hela förra året. Den här gången är det nog bäst att komma ut direkt.
(Kal Ström)

Pacific! Reveries (album)
Februaris bästa kom sent. Men mycket välkommet. Och nu när jag hört mer av Pacific! än bara förra årets instrumentala Runway to Elsewhere så är jag inte besviken. Reveries är ett skönt, popigt drömmande.
(Madelene Holm)

Lightspeed Champion Falling Off the Lavender Bridge (album)
När Test Icicles poserade i i-D för ett par år sedan som det nya Menswear var det egentligen ingen som ville lyssna på albumet. Det hade inga kvaliteter förutom de trånga kavajerna. När Dev Hynes släpper ett soloalbum under namnet Lightspeed Champion hamnar den gigantiska pälsmössan i skuggan av snäll och ärlig pop, som Magnus Carlson i countrykostym.
(Maria Gustafsson)

Caribou Andorra (album)
Den här skivan kom ut förra året men största förälskelse och besvikelse har varit Caribou. Den har bara växt och växt i öronen och jag är ganska säker på att Andorra inte har ett enda dåligt spår. Besvikelsen bestod i att de ställde in sin spelning i Edinburgh.
(Marie Lindström)

Santogold You’ll find a way (Switch & Graeme remix)
Det är högst troligt att det kommer att börja hojtas om M.I.A.-ripoff, men Santi White har många fler järn i elden än så. Med Spank Rock-samarbeten å ena sidan, bakgrund i punkband å den andra och förbandsgig för Björk å det tredje kan Santogold förhoppningsvis få till ett av vårens intressantare debutskivor.
(myspace.com/santogold)
(Martina Nordman)

Cataract Blackest Hour (låt)
Om jag mot förmodan skulle få för mig att ge mig in i en köttig mosh pit, så skulle det nog kunna vara till den här låten. Ett jäkla röj av en schweizisk grupp jag inte har hört talas om tidigare, men som definitivt har gett mig mersmak.
(Mats Guldbrand)

Hercules & Love Affair feat. Antony Hegarty Blind (Frankie Knuckles
Dub)
Senaste tidens mesta dsc-forumupptäckt. Första singeln från Hercules & Love Affairs kommande album låter som, tja, tänk Blurs Boys and Girls. Men riktigt kul blir det när housemästaren Frankie Knuckles sätter tänderna i Blind. Min enda invändning mot Frankie Knuckles remix när jag hörde den stavas ”Antony”. Eller kanske snarare hans röst som inte funkar överhuvudtaget för mig här. En instrumentalmix stod högt på önskelistan och, jodå, en dubmix ger mig precis det (ja, nästan). Med Frankie färdas vi sisådär två årtionden tillbaka i tiden i till något som skulle kunna vara valfri produktion av Knuckles Def Mix-gäng. Varmt, vackert och pianofyllt i tillbakalutat fyr-fyra-mak.
(Ola Andersson)

Fredrik Nordström Blue (album)
Japp där satt den. Den svenska jazzen precis så som jag vill ha den. Representeras av låten: Later Sunday Flight Home.
(Patrik Hamberg)

Vampire Weekend M79 (låt)
Akademikerynglingar som spelar afroindiepop med cembalo. Årets lyckligaste låt.
(Susanna Huldt)

Kiss (band)
Spelar i Stockholm i maj och jag har en biljett.
(Tomas Lundström)

Client Lights Go Out
Trots Muteboxar, El Hijo-album och Tony Allen-dubblar så är det upp till Client om en låt måste plockas ut från året. Lights Go Out sitter på ett snorenkelt men effektivt intro och årets mest poseframkallande basgång. Under de 3:42 som den pågår höjdes visst volymen plötsligt till 11. Årets bästa festaccessoar tillsammans med Legendario. (Martina Nordman)

Jonas Steur med Jennifer Rene Fall to Pieces
En av 2006 års allra bästa låtar bars fram av Jennifer Renes ensamekande röst när hon, tillsammans med Jose Amnesia, gav oss den hypnotiskt vackra och sorgsna neonpulserande bilfärden Louder – rakt igenom ett nattsvart känslolandskap. Att Jennifer Renes röst var som född för just den här typen av blå poptrance verkar vara något som Jonas Steur insåg rätt snabbt. Tillsammans skapade de Fall to Pieces. Med Jonas vid maskinerna och Jennifer Rene vid micken rusar Fall to Pieces fram längs med samma trancelandsväg som Louder – med det ensammaste av pianon i den lilla burkiga bilradion. (Ola Andersson)

Kleerup och Robyn With Every Heartbeat
Receptet är ganska enkelt. Beat. Röst. Persona. Resultatet blev en låt som var omöjlig att få ur huvudet och som fastställde två saker. 1) En genuint grym låt kan hamna etta på Englandslistan. 2) Det finns nu inga tvivel om att Robyn är en nationalklenod. (Marie Lindström)

M.I.A. med Bun B och Rich Boy Paper Planes (Remix)
Att det skulle vara så enkelt att uppröra både David Letterman och Denise ”DeDe” Lopez 2007 hade väl ingen trott? M.I.A. gjorde på en och samma gång årets mest fästande och omöjliga låt. Att sjunga refrängen är hopplöst. Att ogilla den här glädjebomben var lika omöjligt. (Patrik Hamberg)

Aesop Rock Citronella
När man trodde att Aesop inte kunde förvåna och att han skulle fastna i sina egna tidigare så tråkiga beats så stilar Ian Bavitz inte bara upp årets skiva utan även årets låt. Egenproducerat, hårt, mörkt, futuristiskt och dessutom fyllt av svidande kritik i kryptisk form. Fragmentariskt och genialiskt och kanske inte så flummigt och pseudointellektuellt som man först kan tro, eller? (Pontus Gustavsson)

Cutters of the pie, throw your summers in the sky Collar-pop Jolly Roger die, motherfucker, die!

The Good, The Bad & The Queen 80′s Life
Trött och perfekt i Albarnsk symbios. 80′s Life är bästa spåret från albumet som gick ut så försiktigt, som försvann i bruset. Ett album, som likt The Great Escape kommer ligga och puttra under ytan i skivsamlingen, fenomenet som under 2007 drog sin sista suck, och göra sig påmint då och då. (Maria Gustafsson)

Studio Out There
Den har hängt med från årets början och jag blir fortfarande lika lycklig varje gång den spelas därför känns valet både enkelt och självklart i år. I evighetslånga Out There bygger Studio först upp den första halvan till snygg taktfast Curepop innan de med klingande baktaktsgitarrer, pärlande analoga retrosynthar, en enkel basgång och acidslinga låter de avslutande nio minuterna långsamt glida över i ett briljant solnedgångssoundtrack där en bister snut i pastellkostym kör genom ett neonskimrande fuktigt Miami. (David Drazdil)

Säkert! Sanningsdan
Falling Down-revanschlystnad i symbios med manodepressiv svensk pop. Unikt och fantastiskt uppfriskande. (Agnes Arpi)

Mikael Herrström Dirtmachine
Av någon anledning älskar jag den här låten. Den har så många komponenter jag faller för. Låten är mjuk men ändå stenhård och har en sprucken röst, rocksväng och orgel som huvudrollsinnehavare. En minut och trettio sekunder in i låten händer något magiskt. Det pågår i ungefär en halv minut. En övergång från en brygga till en sista vers som är något av det snyggaste jag nånsin hört. (Fredrik Welander)

The Donnas Like an Animal
Brett Anderson påannonserade låten på spelningen i Göteborg i höstas med orden ”There are a lot of songs written by lovers to lovers. This one’s for everybody else”. En klockren hårdrocksdänga och ibland är det precis det som behövs. (Tomas Lundström)

Dark Tranquillity Terminus (Where Death Is Most Alive)
Att lyssna på den här låten är som att springa genom ishårt ösregn med vinden i ryggen i nedförsbacke. En sugande elektrisk syntström för mig likt en magnet in i en söndertrasande riffstomp som beslutsamt och hänsynslöst trappas upp till en vansinnigt snygg refräng. Stanne med kompani är melankolins fanbärare och den här låten både lindrar och sliter sönder. Jag älskar den. (Isabelle Ståhl)

Neurosis To the Wind
På ett överbokat tåg mot Göteborg i den allra värsta julhetsen blir det så självklart vilken årets låt är. När låten börjar närma sig slutet och när det i mina lurar vrålas To the Wind på ett nästan otäckt gutturalt sätt, upplever jag samma fantastiska känsla som i somras på ett smällfullt och kokhett Debaser. Neurosis har definitivt gjort årets låt med sitt mästerverk To the Wind. (Mats Guldbrand)

The Stoner och Daniel Boyacioglu Mellan planeterna stängde jag av spisen
(Kal Ström)

Jonas Knutsson & Horn Please! Bosambo-revati
Svarta havet möter Siljan. Och plötsligt framstår Odessa som så nära. (Peter Dahlgren)

Of Montreal The Past Is a Grotesque Animal
Att The Past Is a Grotesque Animal innehåller årets mest pretentiösa och fantastiska textrader och var en av årets låtar hade jag redan konstaterat. Men när Of Montreal öppnade konserten i Stockholm med denna över tio minuter långa, kompakta kvicksandsundergång blev det uppenbart att det faktiskt var årets allra bästa. (Susanna Huldt)

1. Please, Please, Please [1956]
Jag vet inte om det går att gå runt den här låten. Den allra första James Brown släppte tillsammas med Famous Flames. Låten skivbolagsdirektören hatade, men ändå släppte. Låten som blev en hejdundrande succé och som följdes av en lång rad floppar. Har sedan dess spelats in på nytt åtskilliga gånger i en rad olika versioner. Finns på den först LP:n med samma namn och i stort sett varenda samling som kallar sig något i stil med Greatest Hits eller Best of.

2. Just Won’t Do Right [1956]
Den mest framgångsrika av flopparna och en av låtarna som blivit en JB-standard. Har spelats in flera gånger sedan den här första gången, både av James själv och tex Lyn Collins. Den här första versionen är den enda där James Brown tröstar sig med gapple (en rejäl grogg på gin och äppeljuice) istället för att gå till kapellet och gråta. Finns i den här versionen förutom som vinylsjua på samlingen Roots of a Revolution och den första LP:n Please, Please, Please.

3. Papa’s Got a Brand New Bag [1965]
Låten som introducerade funken. Också omöjlig att lämna vid sidan (till skillnad från mer sönderspelade saker som ”I Got You (I Feel Good)” och ””Get Up (I Feel Like Being A) Sex Machine”). Finns på de flesta samlingarna utan tydligt tema och albumet med samma namn.

4. Say It Loud – I’m Black and I’m Proud [1968]
James Brown kliver ut som politisk talesman och ställer sig upp för medborgarrättsrörelsen. En monumental låt både för James Brown och det svarta USA. Jag har redan skrivit om albumet, så jag utvecklar det inte mer här.

5. Goodbye My Love, Pts 1 & 2 [1968]
Söndergråten funkballad i den långa versionen som finns på utmärkta samlingen Foundations of Funk (precis som de två föregående låtarna) och på albumet Say It Loud – I’m Black and I’m Proud.

6. Talkin’ Loud and Saying Nothin’ (Original Rock Version) [1970]
James Brown spelar funkrock. Den här versionen gavs ut på en singel som drogs in lika snabbt som den släppts ut. Idag finns den på samlingen James Brown’s Funky People (Part 3). Hårdare än den mer JB-funkpolerade versionen som är mer allmänt känd. ”How Ya Like Me Now?”

7. The Boss [1973]
En av många låtar i Browns katalog som samplats sönder och samman. Den här kommer från soundtracket till Black Caesar. Dyker tack vare uppmärksamheten från hiphopvärlden upp på en hel del samlingar numer.

8. The Payback [1973]
Titelspåret från soundtracket som refuserades för att det inte lät tillräckligt mycket James Brown. Skivan som idag räknas som ett av Browns få verkligt genomstarka album (vid sidan av flera av liveskivorna så klart).

9. My Thang [1974]
Från gong-gong-skivan Hell som är en annan av de stora albumskivorna. Här är James Brown på sin funkiga topp med Fred Wesley som bandledare och musikalisk motor. Det här är en av de funkigaste låtarna han någonsin spelade in med grymt slagverk, monoton kör och glimrande blåsarr. Albumet innehåller dessutom en latin-version av Please, Please, Please som inte går av för hackor.

10. People Wake Up and Live [1977]
Från förbisedda och dissade Mutha’s Nature (AMG tycker tex att den är sämre än i stort sett hela 80- och 90-talsproduktionen) där James Brown tar sig an miljöfrågorna. Till skillnad från flera av de övriga spåren bryter den av från funklunken med en gullig orgel, tilltaget stråkarr, en ensam trumpet och en luftigare produktion.

RECENSERAT
Live at the Apollo (1962) Expanded Edition
Say It Loud – I’m Black and I’m Proud
Funky Christmas

RELATERAT
Christian McBride Live at Tonic
Lyn Collins Think (About It)
Lyn Collins Mama Feelgood: The Best of
Maceo & All the King’s Men Doing Their Own Thing
Maceo Parker Made By Maceo
Maceo Parker dial: MACEO
Marva Whitney It’s My Thing
Yvonne Fair The Bitch Is Black

Moses White Christmas
The New Pornographers Joseph, Who Understood
The Pogues & Kirsty MacColl Fairytale of New York
Tori Amos Have Yourself a Merry Christmas
Woody Guthrie 1913 Massacre
Shawn Lee’s Ping Pong Orchestra O Little Town of Bethlehem
Atmosphere If I Was Santa
Jussi Björling O helga natt

Ett gäng låtar att lyssna på. Samma förutsättningar som förra gången: Lite mixat. Lite svängigt. Lite taffligt (eller “charmigt” som vi säger i branschen). Lyssna på egen risk.

Låtlistan hittar du här nedanför. När du lyssnar kan du också passa på att läsa tre sprillans nyskrivna discosamling-recensioner:

The Master of the Masterpiece: The Very Best of Mr. Patrick Adams

Deep Disco Culture vol. 2: Underground Disco Rarities & Future Club Classics

Dimitri from Paris presents Cocktail Disco

LÅTLISTAN TILL DECEMBERS DISCOMIX

Vissa händelser känns som en tanke. När jag sammanställde låtlistan till den här lilla discomixen visade det sig att jag, utan att ägnat det en enda tanke, varit väldigt årsfokuserad. Även om discons verkliga guldålder inte sträcker sig längre än en sex-sju år var det ändå lite förvånande. Här är oavsett vilket låtarna som går att ingår i min lilla decemberdiscomix.

1. Delegation Heartache no. 9 (1979)
Disco som genre var, som i princip all dansmusik, aldrig egentligen någon albumgenre. Med det inte sagt att det inte fanns discoalbum som håller hela vägen. Ett av de allra bästa exemplen är Delegations Ken Gold-producerade ”Eau de Vie”. Att säga att ”Heartache no. 9″ inte lyssnat på Chic är att bända sanningen så långt det bara går – men det är samtidigt också en av de bästa Chic-wannabe-låtar som gjorts.

2. Robin Beck Sweet Talk (Dim’s Re-edit) (1979)
Jag kan inte hjälpa det – vad Robin Beck än må ha gjort eller kommer att göra så är hon i min värld för alltid mest av allt 1988 års First Time. Den där bedrövliga Coca-Cola-reklamlåten, för er som var med när det begav sig. Men kan man blunda för det en stund har hon ju gjort bra grejer också. Exempelvis när hon, som ungefär alla andra artister i slutet av sjuttiotalet, gjorde disco. Producerade gjorde Kenny Lehman – som bland annat dessförinnan producerat Chic.

3. Gayle Adams Your Love Is a Life Saver (1980)
Efter att ha fått en hit med Sharon Redds Can You Handle It övertalade producenterna Willie Lester och Rodney Brown Prelude-ledningen att satsa på Gayle Adams. Your Love Is a Life Saver blev även den en jättehit. Dessutom med en stråk-slinga som eventuellt kan kännas bekant.

4. Kylie Minogue Step Back in Time (Tony King Remix) (1990)
”Remember the old days / remember the O’Jays”. När Stock Aitken & Waterman gav 22-åriga Kylie texten till det som skulle komma att bli uppföljaren till Shocked lär hennes första fråga ha varit ”vilka är The O’Jays”? Förhoppingsvis har hon sedan dess stiftat rejäl bekantskap med de discopionjärerna. ”When you can’t find the music, to get down and boogie / all you can do is step back in time”. Så sant som det är sagt. Och där väntar förstås discon.

5. Ava Cherry You Never Loved Me (1980)
Basen är ju mer än något annat pulsen, värmen och hjärtat i all riktigt bra dansmusik. I Ava Cherrys (som arbetade med David Bowie åren 1974-1979) You Never Loved Me får vi en av de allra mest drivande och mullrande basgångar som discoeran lyckades skaka fram – en basgång lika bittert vass som texten. Med den basgången skakande högtalarställen är det kanske lite förvånande att producenten bakom You Never Loved Me – och hela Avas Ripe-album är en av den polerade mjuksisoulens allra största: Curtis Mayfield. Ava själv kanske är mer känd för sitt förhållande, professionellt och privat, med David Bowie åren 1974-1979. Ett förhållande som bland annat resulterade i att Bowie skrev och producerade låtar till Ava-albumet People from Bad Homes och att han skrev Can You Hear Me från Young Americans till henne (en låt där Ava själv är med och körar).

6. Martha High He’s My Ding Dong Man (1979)
Mer i avdelningen: lite otippade producenter. När Martha High släppte sin solodebut på klassiska Salsoul Records 1979 var hon inte ny i branschen. Tvärtom hade hon redan sjungit och turnerat i över 15 år – först i gruppen The Four Jewels. 1964 blev gruppen del i The James Brown Revue och det var också början på ett samarbete som skulle vara ända fram till 1995 – den sångerska som hängt med James allra längst, när Martha hoppade av James Browns turnéfölje. Självklart var det också just James Brown som 1979 gav Martha vad som skulle kunna vara den musikaliska förebilden för Michael Jacksons Billie Jean.

7. Puff Moody (1979)
Discoeran har en enorm kyrkogård där alla en-singel-artister ligger begravna. Inte nog med att många bara släppte en singel innan de gick vidare i andra konstellationer – många av dessa artister och grupper lämnade inga eller väldigt knapphändiga spår efter sig kring vilka de egentligen var. Puff är en sådan artist. Singeln (You Got Me) In the Mood verkar ha varit det enda livstecknet som Puff någonsin visade. Med en ljudbild dränkt i piano, blås och stråkar filtrerad genom en av discons mesta hi-hats är (You Got Me) In the Mood precis lika rolig som du tror. Moody är den instrumentala versionen hämtad från singelns b-sida.

8. Kumano I’ll Cry for You (1980)
Ännu en artist som det milt sagt finns knapphändigt med information om är Kumano. Bakom Kumano ska kanadensiske Randy Kumano ha dolt sig – ett album som i USA sedan gavs ut av Prelude. Ungefär där tar det stopp med information. Det som däremot är alldeles smärtsamt uppenbart är att I’ll Cry for You, med sina gråtande stråkar och längtande saxofon, en av de sorgligaste discolåtar världen hört. Fullständigt fantastisk, förstås.

9. John Davis & The Monster Orchestra Ain’t That Enough for You (1978)
Discoeran var inte bara en tid där precis alla – oavsett vad de tidigare spelat för musik – åtminstone gjorde något discoalbum för att haka på den lukrativa trenden – det var också en era som obönhörligen stämplade några av de största artisterna i genren med ”disco” över hela meritförteckningen. Det gjorde också att när discon väl brann upp på den där fotbollsstadion så gjorde också en hel uppsjö karriärer det. En som gick från kommersiell jättesuccé till mer eller mindre bortglömd på ingen tid alls var John Davis. Efter att ha jobbat med namn som Phyllis Hyman, Carol Douglas, John Travolta, The Stylistics, The Salsoul Orchestra, The Trammps, Eddie Holman, Grace Jones, First Choice, Diana Ross och Loose Change fick John Davis till sist till en riktig jättehit med Ain’t That Enough for You – för att sedan försvinna nästan helt från kartan bara något år senare. Men även om John Davis glömdes bort är Ain’t That Enough for You även den sorgset stjärnglimrande disco av allra bästa sort – med stråkar som lånade från Cerrone och med ett piano som är som en mall för en generation house-skapare.

10. Peter Jacques Band Walking on Music (1978)
Ännu en Prelude-artist. Född i Guadeloupe, med italienskt blod i ådrorna, var Jacques Fred Petrus mulattfärgade hy en hudmässig sammanfattning av discon: svart eller vit – under discoljusen blandades de båda färgerna till en snudd på oändlig färgpalett. Ännu mer disco blev förstås Jean Jaques när han flyttade till Italien, världens näst mesta discoland, i skarven mellan sextio- och sjuttiotal. Med Milano som bas spottade han sedan ur sig musik på löpande band – musik av det eurodoftande snitt som Moroder, Cerrone och Costandinos ritat upp grunderna till. Två av dessa var Macho och Peter Jacques Band. Det är de sistnämnda som står bakom den övereuforibubblande Walking on Music som lyser vilken tråkig decemberdag som helst. Jacques blev tragiskt mördad 1986 under oklara omständigheter – allt ifrån att han var inblandad i maffian till att det bara var någon som inte gillade honom som fick nog – men innan dess hann han med att ge världen skivor med de Jacques-konstellationer som är de såväl mest klassiska som mest framgångsrika: Change och B.B. & Q. Band.

11. Ashantis Honey Baby (1977)
Ännu mer bubblande än Walking on Music är Ashantis fullständigt övercharmerande Honey Baby. Ashantis var en funkgrupp från Ghana som av någon anledning tog vägen förbi Italien när det blev dags att spela in albumet från 1977 (ett album som heter Ashantis eller Disco Play beroende på vem man frågar). Och det hörs. Honey Baby är det bästa från Italiens discoscen och den afrikanska sjuttiotalsfunken. Lite kuriosa i sammanhanget är att albumet dessutom ska ha getts ut i Polen av ett polskt skivbolag kort efter att det släpptes i Italien, vilket gjorde skivan, som någon konstaterade, till ”one of the funkiest records ever released in the Eastern block at that time”.

Julen. Barnens högtid nummer ett. Handeln försöker få dig att köpa kläder för att skapa prinsessor, spindelmän eller miniatyrer av vuxna. Plastiga leksaker byggda av andra barn på andra sidan jorden och massproducerad tecknad film av varierad kvalitet slås in i färgglada omslag. Själv är jag mer förtjust i att köpa böcker eller skivor till mina barn och andra små hjältar i min närhet.

Eftersom musik gjord för barn för alldeles för lite uppmärksamhet har jag satt ihop en liten lista med tips på bra musik gjord för barn. Till skillnad från den massproducerade Idol-karaoken, Hits For Kids-samlingar och slentrianmässigt ihopsatta samlingar med barnvisor är det här skivor som gjorts med respekt för barnen. Musik som erkänner att barn är tänkande människor med riktiga känslor. Det är inte sjuttiotalsprogg där åsikter ska skrivas på barnens näsor. Det är musik för en generation barn som har föräldrar som själva vill kunna digga. Musiken du kan lyssna på själv utan att vilja kräkas.

Myror i brallan, Världens bästa skiva och Ola & Gorillan – Ola & Oscar
Ola Lindholm har gått via ZTV och SVT till chefredaktörsstolen för anrika Kamratposten. Jag vill mena att skivorna han gjort tillsammans med Oscar Söderberg är toppen på karriären. Dialog om djur, pruttar och annat som är viktigt blandas med världens skönaste barnlåtar. Gjorda på soul, disco och andra svängiga rytmer sjunger partymyrorna, Gorillan och de andra om livsviktiga saker. Inte en skrattmuskel är still. Inte ett öga torrt.

En skiva – Nicke & Mojje
Det fanns en tid när Niklas Wahlgren samarbete med Mojje. Innan la famiglia Wahlgren ville casha in hela vinsten och sänkte det här konceptet till botten. Då gjorde duon Nicke & Mojje asbra schlager, disco och bebishiphop. Papporna får briljera i Rappa pappa och vi får desstom reda på varför bananer är gula och att Carina gör barnförbjudna grejer.

Oj oj oj – Mikloz & Hygglona
Mikloz Fläckman från Traste Lindéns Kvintett samlar ihop några av sina vänner. Rotmusik med texter utifrån barnens ögon. Många ögonöppnare för stressade föräldrar här. Ebba Forsberg gör fullkomligt lysande gästspel på allvarsamma låtarna Alldeles vanlig och Ingen häst.

Vilda baciller
Sara och Ylva dominerade hårt i Bolibompa för ett par år sedan. Här frontar de Vilda Baciller som helt enligt ordvitsarnas lag bjuder på smittsamma låtar. Varmt och vänligt om stora tankar som inte helt sällan dyker upp hos små människor. Två skivor har det blivit så här långt. Inte alls dumt.

Höjdarnas samlade sånger – Höjdarna
Höjdarna är utan tvekan den allra bästa julkalender SVT producerat. För musiken står Bröderna Lindgren. Den är helt fantastisk. Ännu bättre blir den i kombination med en DVD med alla avsnitten. Sjukt sköna karatärer i Franke, Luleå och Lipton. Sjukt sköna låtar.

Känsliga bitar och Väldigt känsliga bitar – Anders och Putte
Skit i Allsången och R.E.A. Anders Lundin har alltid varit bäst när han gör barnproduktioner. Tillsammans med Lars in De Betou har han gjort två klassiker för barn. Känsliga bitar heter skivorna och känsliga saker är det Anders och Putte sjunger om.

Lyssna på:

Hörru hare – Ola & Oscar
En tass upp – Ola & Oscar
Kom igen kom loss kom ner – Ola & Oscar
Carina – Nicke & Mojje
Ingen häst – Mikloz & Hygglona
Vill vara tillsammans – Vilda Baciller
I min egen värld – Vilda Baciller
Vi ska starta ett band – Höjdarna
Nöjd – Anders & Putte
Nödig – Anders & Putte

På nyårsdagen 2007 tog Glasgowbon Eilidh MacAskill upp sin ukulele och höll en impromtu konsert i en park. Den strålande idén som fötts i hennes huvud var att som ett projekt och som ett universiellt slag för ukulelen göra ett framträdande varje dag under ett år. Framträdandet kan vara framför 100 människor på en scen eller för två ivrigt lyssnade katter.

Eilidhs Daily Ukulele Ceilidh (säg det snabbt om du kan) har hittills tagit henne till en ukulelefestival i New York, en ukuleleceilidh i Nova Scotia, otaliga radiostationer, pubar och intressanta människomöten. Jag träffade henne i juli och nu med två månader kvar på året verkar det gå bättre för henne än någonsin.

Första helgen i november debuterade Eilidh i Edinburgh med sin egen soloshow. Kolla in hennes myspace för mer information, världsturne kan vara nästa anhalt.

The Flying Club Cup är årets bästa popskiva. Den inleds med tre fantastiska spår som skulle ge skivan sin plats på årets piedestal för sig själva. Nantes, A Sunday Smile och den absoluta höjdpunkten Guyamas Sonora.

Förra skivan, debuten The Gulag Orkestar, var lite för naiv för sitt eget bästa. Den var ung och ofärdig, men med potential. Postcards from Italy hade delarna, men det kunde inte riktigt föras i mål. Skivan gavs ut med hjälp av Jeremy Barnes (Neutral Milk Hotel) och Heather Trost (A Hawk and a Hacksaw) och det är inte alls förvånande när man lyssnar.

Beirut spelar pop, även om popmusiken är influerad av kletzmer och annan folkmusik. Pappa och mamma hade så klart varsin kofta på sig, men Zach Condon växte upp med lika stor del arv som Pierre Bordieu och Velvet Underground. Det är modernt, men låter inte modernt. Modernt i tanke, men inte i uttryck. Det är eget, men inte utanför ramen. Vänaste fint och klistrigt catchy.

Instrumenteringen är dragspel, banjo, orgel, blås, piano och marschtrummor. Men de är bara kryddor i melodierna som är av renaste pop. Det är melodierna som är den riktiga instrumenteringen, vad det spelas av kvittar. Det låter nu och sen och lite överallt.

Och de, eller han – för det är faktiskt mest Zach som är Beirut, låter som jag tänker mig att franska nya vågen skulle låtit om de varit ett popband. François Truffaut och Jean-Luc Godards bilder, Jean-Paul Belmondo och Jeanne Moreau utseenden. Fritt och ohämmat, men samtidigt i en kontrollerad form.

1. Natalie Gardiner Summer Rain
   Eftersom det är en syster till Arise är det den låt som fastnat snabbast ur den nya given.
2. Little Dragon Twice
   Yukimi Naganos nya sällskap har redan nått den brittiska marknaden. Hemlandet får av någon anledning vänta ett tag till. Det hindrar så klart inte den fina musiken från att korsa nationsgränserna.
3. Clara Hill’s Folkwaves Ocean Queen
   Tillägget Folkwaves innebär mest att Clara Hill fått en snygg gitarr som duettpartner i de flesta låtarna. Sideways är en utsökt skiva.
4. Flyphonic Love Count med Kissey Asplund
   I väntan på solodebuten på BBE-sidoetiketten R2 är det här det finaste från Kissey Asplund.
5. G&D One
   Georgia Anne Muldrow och Dudley Perkins gör det på ettan.
6. J*Davey Valley of Love
   Nej jag kan inte få nog av Ms Jack Davey och hennes kumpan Brook D’Leau, så de får vara med för andra kvartalet i rad.
7. Janelle Monáe Violet Stars Happy Hunting!
   Rymdsoul från grottan eller ska vi kalla det d-soul?
8. Pattie Blingh and the Akebulan Five Rebelyouthwithskill
   Mer Georgia och Dudley.
9. J Dilla Lightworking med Q-Tip & Talib Kweli
   Jag vet inte riktigt hur den här kom in i bilden, men det är ju J Dilla, Talib Kweli och Q-Tip, så varför inte? Gamla instrumentalen Lightworks med röster. Fint.
10. J-Ro U Call That Love? med Chords
    Jag är inte helsåld på J-Ro:s sverigedebut, men den här låten är faktiskt riktigt skön.
11. Public Enemy Escapism
    Gamla män visar att gubbar fortfarande kan.
12. UGK Real Women med Talib Kweli och Raheem DeVaughn
    Av alla skivor jag inte hunnit recensera de senaste tre månaderna är UGK:s Underground Kingz och Talib Kwelis Eardrum två av de allra finaste. Här delar de på utrymmet igen. Kanske inte riktigt lika starkt som Country Cousins, men bra nära.
13. Brandy Just Like Tommy
    Ännu en outsider i samlingen. Släpptes egentligen tidigt i våras, men har seglat lite i bakvattnet. Hur som helst en grym låt som förtjänar all uppmärksamhet.
14. Beyoncé Suga Mama
    Besvikelsen på B:s debut gjorde att jag undvek B’day längre än jag borde. Det är en övergrym skiva som förtjänade mer beröm än den fick av Agnes. Jag skaffade deluxe-versionen när den hamnade på rea. Fast den gamla sanningen att mindre smakar mer gäller nog fortfarande. Den här låten är på sätt och vis uppföljaren till Work It Out. Hårt funksväng.
15. Sharon Jones and the Dap-Kings 100 days, 100 nights
    Jag har inte hunnit lyssna på det nya albumet från Sharon Jones än, men den här låten släppte de fri för ett bra tag sen och den lovar allt gott.
16. Atmosphere Sunshine
    Solskenshiphop från liten EP.
17. M.I.A. Paper Planes (Remix) med Bun B and Rich Boy
    En av årets mest minnesvärda låtar i en ännu längre version med en vers från Bun B. Det räcker väl så 2007?
18. Reverend Beat-Man I’m happy
    Sluskig och försupen blues när den är som allra bäst. Pastorn är tillbaka i storform.
19. The Hellacopters The Same Lame Story
    Jag var skeptisk först, men sanningen är att det här är den näst mest spelade låten av alla de senaste tre månaderna.
20. The Je Ne Sais Quoi Manic Panic
    TJNSQ har fått mycket skit för sitt senaste album. Det tog ett tag för mig att ta in Rhythm. Att Miss J är huvudsångare har förändrat uttrycket en hel del. Idag låter de som Bangles kompade av valfritt punkfunkband från 80-talet. Det är ett gott betyg.
21. The Hives Tick Tick Boom
    Bara arga skåningar och sura närkingar kan hata det här.

Ivor Cutler Trio Good Morning! How are you? Shut up!

Wounded Knee I Don’t Want to Kill Anybody

Les Bof! Boule de Cristal

Dead Beat Club Circa 1985

Aidan O’Rourke Falun Fine

The Future King of Scotland The Girl Who Walks Over Glass

Y’all is Fantasy Island With Handclaps

För två veckor sedan hittades Robert Burås död i sin lägenhet. Han begravdes för en vecka sedan, tillsammans med sin röda gitarr. Ett liv har tagit slut. Någon har förlorat en son, en bror, en god vän. Madrugada har förlorat hoppet om en fortsättning. Denna fantastiska grupp, som svenskar haft alldeles för svårt att upptäcka, har som jag ser det ingen framtid utan Robert Burås. Hans gitarrspel och del av låtskrivandet går inte att ersätta. Därför har jag samlat nio av Madrugadas allra finaste låtar i en lista du kan lyssna på som poddradio. En lista för ett band som dog med sin gitarrist.

För mig är den ett avsked. För dig kanske en introduktion.

Låtarna:

1. The Nightly Disease, part 1
2. Big Sleep
3. Norweigan Hammerworks Corp.
4. Sirens
5. A Deadend Mind
6. Only When You’re Gone
7. Majesty
8. The Lost Gospel
9. Sail Away

Lyssna här, så förstår du.

1. Kom hem som nån annan
2. Maj förra året
3. Längs hörnen
4. Ghana mot Italien
5. Tror du det?

Sex anledningar till att du borde kika in till Andromeda på fredag kväll. 22.30 närmare bestämt. Nu kan du lyssna.

1. The Alternative
2. Kiss and Swallow
3. Spit It Out
4. Missile
5. S.H.E.
6. Your Joy is My Low

1. UGK International Players Anthem med Outkast
2. Talib Kweli Country Cousins med UGK
3. Kanye West, Nas, KRS-One & Rakim Better Than I’ve Ever Been (DJ Premier Remix)
4. Common The People med Dwele
5. Brother Ali Letter From The Government
6. Sa-Ra Fly Away med Erykah Badu & Georgia Anne Muldrow)
7. J*Davey Slooow
8. Feist So Sorry
9. R. Kelly Freaky in the Club
10. The Tough Alliance First Class Riot
11. Rigas Dead Like You
12. Moder Jords Massiva Håller mig tillbaka
13. Mapei Bellyroll (Remix)
14. Beastie Boys Electric Worm
15. Lefties Soul Connection 12 Inch Rims
16. Mark Ronson Valerie med Amy Winehouse
17. Jupiter featuring Jonas Kullhammar The House of the Rising Sun
18. Gustav Lundgren Keep the Change
19. Krokodil Punk Jazz
20. Battles Ddiamondd

Dessutom som en liten bonus. En påminnelse om alla halvårets skivrecensioner från mig till er.

• Anagram Archipelago
• Antibalas Security
• Beastie Boys The Mix-Up
• Busdriver Roadkillovercoat
• Clipse Hell Hath No Fury
• Daniel Boyacioglu No Hit Wonder
• Dee Rangers Blue Swedes
• DJ Jazzy Jeff The Return of the Magnificent
• Fredrik Nordström Vibb
• Ghostface Killah More Fish
• TGLI Silent Arrow
• Ida Sand Meet Me Around Midnight
• Jimi Tenor & Kabu Kabu with Special Guest Nicholas Addo Nettey Joystone
• Jorge Ben Jor Samba & Football Groove Association
• Jupiter featuring Jonas Kullhammar Live at Glenn Miller Café
• Kassin +2 Futurismo
• Krokodil Are You Ready for Krokodil
• Lefties Soul Connection Skimming the Skum
• Lindha Kallerdahl Gold
• Maryslim A Perfect Mess
• Maxine Nightingale Right Back Where We Started From
• R Kelly Double Up
• Robert Johnson and Punchdrunks Traynor in Heaven for Link Wray
• Samling Natural Selection 2.0 – A Digital Survival Guide
• Sa-Ra The Hollywood Recordings
• Talib Kweli & Madlib Liberation
• The Black Diamonds Fire Music
• The Good, The Bad & The Queen The Good, The Bad & The Queen
• Timbaland Timbaland Presents: Shock Value
• Timbuktu Oberoendeframkallande
• Ying Yang Twins Chemically Imbalanced

Men när man inte åker till Hultsfred kan man få tid över till annat. Låtsas att man har ett eget radioprogram till exempel. I mitt fall skulle den dryga trekvarten reklamfri radio i så fall just idag kunna låta som i länken nedan.

Lite mixat. Lite svängigt. Lite taffligt (eller ”charmigt” som vi säger i branschen). Lyssna på egen risk.

Låtlistan till Olas vårmix 2007

Elaine & Ellen The Look of Love (Dim’s Re-edit) (ursprungligen från 1979)
Hur många versioner av The Look of Love kan man egentligen göra? Så länge som versionerna blir så här bra bryr jag mig faktiskt inte. Elaine och Ellen återfinns tyvärr i facket över discoartister som inte blev särskilt mycket mer än någon singel på egen hand.

GQ Disco Nights (Rock Freak) (1978)
GQ gav ifrån sig ett par riktigt bra album, men kronan på verket kommer alltid vara den här disco-pärlan. Dessutom med en av de allra snyggaste wacka-gitarrer som hittat in i en inspelningsstudio.

Lenny Williams Choosing You (1977)
Gamle Tower of Power-medlemmen Lenny Williams kommer för mig alltid mest av allt vara Eric Kuppers 1990-remix av Gotta Lotta Luv. Men Lenny gjorde ju faktiskt flera andra riktigt bra grejer på egen hand dessförinnan.

Two Man Sound Que Tal America (1979)
Kanske den allra bästa latino-disco som spelats in, ironiskt nog från Belgien av alla ställen. Fantastisk oavsett geografiskt ursprung.

Center Stage Never (1980)
Ännu en kortlivad disco-akt. Utgiven av Prelude, skriven av disco-mästaren Patrick Adams och framförd och producerad av Christine Wiltshire. Det hade inte suttit fel med fler låtar efter det receptet. På sätt och vis blev det väl det, med tanke på att såväl Patrick som Christine också gjorde gemensam sak i Musique och Phreek.

Melba Moore Pick Me Up, I’ll Dance (1978)
Definitivt inte ett en-disco-hit-under. I Melbas katalog finns en hel drös finfin disco, men frågan är om inte Pick Me Up, I’ll Dance ändå är den vassaste.

Leone Thomas Thank You Baby (1975)
I kategorin ”rare” verkar den här fantastiska pärlan tyvärr prenumerera på en plats. Leone (eller Leon, beroende på vem man frågar) verkar inte varit favorit hos alla disco-samlingsskapare. Om någon känner till en samling där man kan få tag i den här – hör gärna av er till mig.

The Three Degrees The Runner (1979)
The Runner är rätt långt ifrån The Three Degrees Roulette- och Philadelphia International-dagar. Men vad är att vänta när de bytte från Gamble & Huff, kanske urtypen för amerikansk disco, till Giorgio Moroder, den europeiska motsvarigheten.

Silver, Platinum & Gold I Got a Thing (1976)
Vad säger man? Explosion. Urkraften hos funken, det patenterade svänget från discon, en fantastisk basgång och sönderskrikna mikrofoner. Svårslaget.

J*Davey är förövrigt snart aktuella med mixtapen Land of the Lost. Missa inte den.

Vilket äntligen ger mig en anledning att påminna om J*Daveys övergrymma låt och video Mr Mister.

Vill du veta mer om J*Davey laddar du ner podcast #10 från Soul People, kollar in deras MySpace-sida eller lyssnar via Odeo:

powered by ODEO

Allting som kommer från Skottland är givetvis inte bra men oerhörda mängder är. Att göra en lista skulle ta för lång tid och vara ganska tråkigt så jag undviker det. Och istället för att försöka förklara varför jag gillar skotsk musik så besinningslöst i ord så har jag gjort ett podradioprogram.

Syftet med programmet är att skina ett ljus på ny/okänd musik. Alla har säkert hört The Proclaimers och Belle & Sebastian ändå så jag har uppmärksammat mindre artister med mycket potential.

De artister och låtar du hör i programmet är:

Moishe’s Bagel Tantz Glassidic
Spåret kommer ifrån deras andra, nysläppta album. Bandet spelar mest på jazzfestivaler och folkklubbar.

Team Turnip Photos of the Staff
Turnip, kålrot är tillsammans med potatis tillbehören till haggis, Skottlands nationalrätt. (låt inte det töntiga bandnamnet avskräcka dig)

Strawberry Whiplash Who’s in Your Dreams
Strawberry Whiplash är från Glasgow där alla är i ett popband, ”It’s in the blood, it’s in the water and it’s in the contract.”

MC Soom T What is Life
Den här unga kvinnan är sjuk produktiv. Hon har en backkatalog med 500 låtar, ett eget skivbolag, politiska ambitioner och en turne på gång.

Davy Nicol Greenock Road
Han är medlem i ett countryband vid namn The Lazarenkos och spelar även sin egen musik vid sidan av. Han sjunger romantiskt om orten Greenock som han kommer ifrån.

The Chymes Last Gas
Band från Aberdeen med alldeles för många referenser för att nämna, rock, pop och fina stråkar.

Det finns mängder mer skotsk musik som jag vill slänga på er så om ingen klagar högljutt så kommer det dyka upp fler skotska podcasts.

You make the record at night
Cause everyone knows that rock’n'roll is the language of night
But this got made in the day
It was bright

De där raderna är något av nyckeln till Barr och Summary. Alla känner till rockenrollens formel, vi har levt med den så länge. Och Barr är vad allt det där inte är.

Men samtidigt är han naturligtvis en del av traditionen ändå. Han förhåller sig till den, precis som alla andra. Han anpassar sig bara inte nämnvärt till den.

Musiken fokuserar på rösten, på orden. Det är inte sång, men inte heller spoken word eller ens lyrik. Jag vet inte heller om jag skulle beskriva det som berättelser, även om han berättar. Det är mer ett flöde av tankar, som verkar ta form i stunden. Planerad och manusbunden, men låter som improvisation.

Han hänger på melodin och på rytmen, men han hänger inte upp sig på den. Piano, disparata trummor och ensamma basgångar ackompanjerar honom på ganska traditionellt sätt, men också väldigt ihåligt och ensamt. Hans rader blir en egen rytm som stannar upp, bryter av och ibland möter upp trummans ensamma rytm eller basens malande. Pianot är mer en accent, även om den även är melodi.

Allra bäst är den obetitlade, Untitled om ett alldeles för trassligt/trasigt vänskap och/eller kärleksförhållande. Den är desperat, uppgiven, sorgsen, väldigt vacker och någonstans där i mörkret: hoppfull.

Det skulle kanske vara lätt att avfärda Barr med en axelryckning, eller kanske som en extrem kliché av något som Pavement snuddade vid där någon gång på nittiotalet (som han även gör textuella nickningar mot). Men Barr låter ärligare och renare än mycket annat. Än det mesta faktiskt. Och den är en av skivorna jag lyssnat allra mest på under våren.

Länkar

barrbarr.com / Myspace / Youtube (The Song is the Single)

• 1999-05-13
  dagensskiva.com släpps i sin första version. Redaktionen består av åtta skribenter: David Drazdil, Fifi Nylander, Fredrik Welander, Kal Ström, Mikael Nordlander, Patrik Ekelöf, Patrik Hamberg och Peter Dahlgren. Den första skivan som recenseras är Voice of a Generations Obligations to the Odd.
• 2000-05-13
  dagensskiva.com firar ett år med en fest på Svensson & Co i Örebro. På scenen står Rockmonster och Wolf.
• 2000-05-14
  dagensskiva.com får sitt andra utseende.
• 2000-11-07
  För första gången blir det möjligt att kommentera recensionerna. Den första recensionen som får kommentarer blir Mission Accomplished med Tricky.
• 2001-05-11
  dagensskiva.com firar två år på Klubb Populär i Örebro. På scenen står Dub Sweden.
• 2001-05-25
  Ola Andersson blir den första recensenten som förstärker redaktionen.
• 2001-06-13
  Den tredje versionen av dagensskiva.com ser dagens ljus och med den lanseras diskussionsforumet.
• 2002-05-30
  Vår första pocket, 100 skivor vol. 1, kommer från tryckeriet. 5 000 ex delas ut på Hultsfredsfestivalen, i ett antal butiker runt om i landet och framför allt under Arvikafestivalen.
• 2003-03-31
  Första och hittills enda numret av besökarnas egen tidning, Törst, släpps som pdf.
• 2003-04-23
  Redaktionen får tre nya redaktionsmedlemmar: Kristofer Ahlström, Susanna Huldt och Tomas Lundström.
• 2003-05-22
  dagensskiva.com firar fyra år med en fest på Mosebacke i Stockholm. På scenen står Florence Valentin och Johan Borgert.
• 2003-06-12
  100 skivor volym två släpps under Hultsfredsfestivalen i 10 000 exemplar. Ungefär hälften delas ut under festivalen, övriga sprids via butiker och andra festivaler.
• 2003-11-30
  Fyra nya redaktionsmedlemmar ansluter: Kjell Alinge, Anders Bersten, Emelie Bååth och Marie Lindström.
• 2004-05-04
  Från denna dag går det att skydda sitt användarnamn (ibland kallat nickskydd). Den som varit aktiv längst är Nietzsche, första registrerade användaren var Janis Joplin.
• 2004-05-17
  Signaturen Stenmark presenterar låten om livet på dagensskiva.com.
• 2004-05-22
  Vi firar fem år tillsammans med Klubb La Luna i Örebro. På scenen står [ingenting] och Arton Pile.
• 2004-06-17
  100 skivor volym tre släpps i 12 000 exemplar. Även denna gång i Hultsfred.
• 2005-01-03
  Från och med denna dag kan endast registrerade diskutera i forumet och kommentera våra recensioner och texter.
• 2005-05-09
  Maria Gustafsson kliver in i redaktionen.
• 2005-05-13
  dagensskiva.com firar sex år med en stillsam tillställning och skivspelande på Vinylbaren i Malmö.
• 2005-09-06
  Carolina Setterwall blir medlem i redaktionen.
• 2005-12-06
  Agnes Arpi ansluter till redaktionen.
• 2006-05-13
  dagensskiva.com firar sju år tillsammans med Klubb Smart på Satin i Örebro. På scenen står The Radio Dept.
• 2007-02-15
  Tre nya redaktionsmedlemmar förstärker redaktionen:
  Madelene Holm, Martina Nordman och Pontus Gustavsson.
• 2007-03-09
  Mats Guldbrand blir vår redaktionssekreterare.
• 2007-04-12
  Den fjärde versionen av dagensskiva.com släpps. Bättre och snyggare än någonsin.
• 2007-05-13
  dagensskiva.com fyller åtta år utan någon fest. Vi är äldre och värdigare nu. Firar med bakelser och likörpraliner. På kvällen unnar vi oss att smutta på en lagrad sherry.